Det småborgerliga tompratet

Eugène Ionescos pjäser är verkligen vad man kallar crazy. Det gäller inte minst hans första pjäs, Den skalliga primadonnan, som hade urpremiär redan år 1950. Idén till denna absurda pjäs fick Ionescos då han studerade engelska och fångades av böckernas fåniga konversationsfraser. Detta artiga ”tomprat” skulle speglade det småborgerliga livet.

Och nog tompratas det i pjäsen alltid! Paret Smith, spelade av fartiga Kim Anderzon och den lite mer tillbakahållna med nog så bitiga Helge Skoog, tuggar och idisslar sig genom hela måltidens faser. Tills det, tack och lov, slutligen ringer på dörren.

In kliver Margaretha Byström och Nils Eklund, (Alzemier)paret som tycks ha glömt varandras existens men som genom idoga utfrågningar om bostadsort, barn och till sist överkastets färg slutligen kastar sig i varandras armar i hopp om att aldrig mera tappa bort eller glömma varandra.

Det är alldeles förträffligt i sin underdrift. Här vinner verkligen Byström och Eklund på sitt kyligt exakta agerande. Det förhöjer snarare komiken än Anderzons och Skoogs överdrivna skådespel. Även om de båda parens olikheter skapar en viss dynamik i pjäsen, något som dock spräcks av Roger Westbergs tuppaktigt spelade brandchef som tyck vilja tända eldar snarare än släcka dem med sina menlösa fabler. De lika innehållslösa och roliga som konvenansen på scenen denna afton.

Tyvärr blir det aldrig riktigt fart på elden, hur mycket dessa gamla teaterrävar än laddar. Det hela känns lite för mycket på rutin så här några månader efter premiären på hemmascenen på Boulevardteatern i Stockholm. Även om det inte är helt utan förtjusning över att se detta lite äldre men ack så ungdomliga garde krumbukta och göra sig till!

Fotnot: Kim Anderzon har på grund av sjukdom ersatts av Lena Söderblom.