Det mesta fick sig en känga

Det är intressant att en man från röda Norrland säljer ut sina politiska shower innan premiär också här i Lilaland. För man kan räkna med att Eriksson är ett tre saker: röd, norrlänning och förbannad. Men lite lagom undertryckt förbannad. Tills det bubblar över och han får nog. Vi har att göra med en osannolik superstjärna i Ronny Eriksson.

Foto: Scanpix

Teater & musikal2009-11-07 16:10
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Osannolik inte för att det han säger inte är viktigt, inte för att han inte är bra. Osannolik av det skälet att han är en medelålders man i jeans, t-shirt och en liten ölmage som vill någonting viktigt och försöker säga det på riktigt. Med lite musik på det. En svensk Michael Moore utan journalistiska ambitioner eller det effektsökeri som Moore kan hemfalla till.

Moore är aldrig svenskt undertryckt förbannad. Och jag tror att Erikssons ilska i längden vinner över Moores. Och det mesta får sig en känga i rummet där raseriet är lugnt och svenskt. Att vara lite lagom undertryckt förbannad är en bra inställning om man gör en show om Sverige i dag. För nog är vi undertryckt förbannade lite till mans i dessa dagar av finanskris, invandrarfientlighet och en socialdemokrati som man inte längre vet var man har. Eller ett centerparti som tvärvänt i kärnkraftsfrågan. Eller för att låna Erikssons ord: förr skulle vi vara solidariska, i dag gäller det att vara solid och arisk. Vad hände? Och vad kommer att hända?

Ja, inte blir det bättre - Eriksson avslutar Rum för rasande med sin gamla låt Pessimistkonsulten (mer känd genom refrängen "Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall"). Och Eriksson har slutat att tro, det har bara gått utför sedan föräldrarnas svek: jultomten finns inte, farmors svek: Jesus finns inte. En gång trodde han på Jan Scherman som journalist men nu är ansvarig för TV4 och inköpta programidéer som Mammas pojkar. Eriksson gör det inte svårt för sin publik. Vi vet vad han tycker, varifrån han kommer. Men han gör det lätt för oss på ett bitvis väldigt fint vis. Han tar upp terrorismen genom 11 septemberattacken - och säger till oss att inte se filmen Loose Change som man kan hitta på internet, och att man ska inte se den med svensk text? Han berättar om asylsökande som inte har skäl att stanna i landet som en gång hade själ.

Eriksson är bara enkel på ytan. Han leker med ord, vänder på perspektiv och det är han förbannat bra på. Och jag frågar mig om inte 2010-års valrörelse är på turné.
Rum för rasande av Ronny Eriksson
Musik: Benneth Fagerlund
Scen: Reginateatern
Medverkande: Ronny Eriksson och Betteth Fagerlund