Det bortglömda systerskapet

KOMMENTAR. På Gottsunda Dans & Teater brottas en ny generation unga kvinnor med samma problem, skriver Astrid Claeson.

Blodssystrar handlar om systerskap och sökandet efter en egen identitet.

Blodssystrar handlar om systerskap och sökandet efter en egen identitet.

Foto:

Teater & musikal2010-01-22 13:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tjejer kan inte leka tre. Tjejer ska hålla på sig. Tjejer ska hålla sig på mattan. Tjejer ska attrahera killar men inte så att de riskerar att bli våldtagna. Tjejer ska ändra på sig tills de är som killen vill ha dem.
Då och då kommer de, tjejerna som säger att vi är lika kompetenta, lika mycket värda och lika värda att få vara precis som vi är som killarna. När jag var tonåring hette de Spice Girls. (Skam till sägandes lyssnade jag mer på en hårdrocksgrupp med textrader som "raping their daughters and wives".) Spice Girls skulle frälsa världen med girl power och ett "var dig själv"-budskap. Man kan argumentera att de fem i gruppen inte var som gjorda för just det med tanke på uppumpade tuttar, ätstörningar och mycket smink. Men de kunde leka fler än två tillsammans, och de kunde på så sätt erövra en värld.

Att tjejer kan leka fler än två tillsammans bevisas också på Gottsunda dans och teater. Föreställningen Blodssystrar hade nypremiär i onsdags - mest var det tonårstjejer i publiken. Den är gjord av tjejer, om tjejer och med tjejer. Bakgrunden är en empirisk undersökning: ett hundratal flickor mellan 13 och 18 år fick i uppgift att skriva dagbok. På våren 2008 träffades sedan ett gäng tjejer för att tillsammans med dramatikern Anette Skåhlberg skriva ett manus utifrån de dagbokstexter de fått tillbaka. Och i Blodssystrar kan man få en sannare bild av systerskapet än Spice Girls någonsin kunde ge. Både i produktionen och i föreställningen. Alldeles bortsett från att det är en överraskande, rolig och bra föreställning (vad gäller allt från scenografi, kostym, text och till framförande) så är den också irriterande verklig.

Det här är en ny generation unga kvinnor som ställer samma frågor, brottas med samma problem och underläge som så många generationer innan dem. Och jag kan inte låta bli att fråga: varför måste varje generation börja om? Hur mycket har tidigare generationer åstadkommit? Jo, rent formellt har de åstadkommit massor. Vi har inte lagar som diskriminerar kvinnor, kvinnor får tack och lov rösta, vi har samma arvsrätt som män. Men strukturerna är de samma som förr. Som för länge sedan och så sent som i går.
Blodssystrar handlar om att söka och skapa sin identitet. I ett systerskap. Kanske är systerskapet en alldeles för bortglömd väg att åstadkomma skillnad.

Fotnot: Blodssystrar spelas för allmänheten lördag 23 januari klockan 18 och söndag 24 klockan 16. Därefter ges endast skolföreställningar.