De Visa med dans och dramatik
När musikskolans kör De Visa framför sin show På tråden på Reginateatern i Uppsala handlar det om mer än bara sång. Dans och dramatik är viktiga inslag.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Men vi står inte med körpärmar i två rader. I stället gör vi koreografier och sketcher till låtarna som förstärker uttrycket. Vi arbetar mycket med sceniskt uttryck, säger körledaren Helena Parrow som tillsammans med Helena Parrow som tillsammans med Helena Andersson Bromander och medlemmarna i kören har skapat showen. De Visa består av 24 kvinnor mellan 16—20 år. Arbetet med föreställningen På tråden inleddes i höstas, då kören letade fram ett antal sånger som de ville sjunga. Utifrån sångerna bestämde de temat som showen kretsar kring: en detektivbyrå. Därefter var det dags att göra koreografin.
— Kören får skapa mycket själva. Om någon är bra på en viss dansstil, gör den kanske en sådan koreografi. På det viset blir uttrycken väldigt olika, vi utgår från låtarna och från vad körmedlemmarna vill, säger Helena Parrow.
Hon menar att det finns en poäng i att de som dansar på scenen inte är professionella dansare, utan, som hon säger, "vanliga tjejer".
Friare och tillåtande
— Som ung i dag blir man så matat med att dans ska se ut på ett visst sätt, unga tjejer ska röra sig enligt vissa regler. I den här showen är det friare, mer tillåtande, säger hon.
Musikaliskt är bredden stor i föreställningen. Det blir jazz, soul, pop, folkmusik från flera världsdelar, klezmer, visor och musik av Beach Boys. Tre av sångerna som är skrivna av körmedlemmarna Malin Nilsson och Cinna Gärdenfors. En av Malin Nilssons sånger handlar om skönhetsideal och dubbelmoralen i att man som ung tjej å ena sidan uppmanas att hitta sig själv och sin egen stil, å andra sidan ska vara smal.
— Krav som är nog så kännbara för unga kvinnor i dag och som får många att må väldigt dåligt. Den sången har vi ingen sketch till. Det kändes som ett så allvarligt ämne att den får tala för sig själv i musiken, säger Helena Parrow.