De värsta och vackraste åren

Titeln på pjäsen är ohygglig i sammanhanget. Ett minne av - och en längtan till - sommarlovet. Friheten, festerna i parken, kanske en ömsesidig kärlek. Men lika mycket en grav, en plats där en människa dog alldeles för tidigt, övertäckt av blommor, nallar, kort och ljus. Tyvärr är det inte en bild som vi skonats från de senaste åren. Jonathan Lehtonen har skrivit Den blomstertid som kommer och den är klart inspirerad av vad kvällstidningarna skulle beteckna som de senaste årens "tonårsmord". Sturebymordet är kanske det mest uppmärksammade. Och Den blomstertid som kommer följer troget dess dramaturgi, med reservation för att vi som inte var med eller inblandade i polisarbetet och rättegången inte kan veta vad som hände. Vi får lita på medierna.

En scen där skateboardramper blir festplatser, den tråkiga skolmiljön finns i bakgrunden och där finns han (Peter Viitanen) som är tillsammans med henne (Elisabeth Wernesjö) och deras kompis (Julia-Marko Nord) som är kär i honom - och han är nog superintresserad av henne.
Hon står för friheten, livsglädjen, medan hans flickvän kontrollerar allt. Hon har planerat livet: han ska bli fotbollsproffs (men bara i Sverige), hon ska jobba på dagis, de ska bo i radhus och ha en dobermann. Och barn. Allt finns i ett album. Hon har klippt ut bilder, visar honom och han älskar henne - ju.

Men så var det den där festen när flickvännen blev arg och drog, och den andra, kompisen, fanns där och visst ville de båda hångla med varandra. Men så får flickvännen veta och vänder på en femöring, deras framtid är ingenting, han har förstört hennes liv. Hon är hans, han tänker att han lika gärna kan ta sitt liv. Sedan kommer sms:en.
Ingenting är värre eller vackrare än att vara tonåring, jag kan inte ens försöka känna de känslor som fanns i 14-15-årsåldern, och är bara glad att vi inte hade mobiltelefoner, Facebook eller annan impulsfrämjande teknik.

Känslan är föreställningens absoluta styrka men samtidigt dess svaghet. Att svara på frågan "varför" är troligen omöjligt - och kanske ointressant. Det hände, oavsett om det handlar om ett mord i Stureby eller andra mord bland barn på gränsen till halvvuxna. Och Den blomstertid som kommer ställer inte heller den frågan och ger inte något svar, utan nöjer sig med att beskriva skeendet.
Som diskussionsunderlag för högstadieklasser är föreställningen strålande, men som teater ter den sig mindre intressant - med det inte sagt att den är mindre viktig.

Fotnot: Den blomstertid som kommer har sedan premiären i slutet av januari spelats för skolelever. I morgon, tisdag 23 februari, blir det två offentliga föreställningar. Pjäsen spelas även för allmänheten 13 mars.

De värsta och vackraste åren

Pjäsen Den blomstertid som kommer sätter verkligheten i fokus och fungerar strålande som skolföreställning. Den gripande känslan är föreställningens styrka, anser Astrid Claeson. Men också dess svaghet.