Efter en tid av debatt kring det omtvistade könsneutrala hen så står hon/han plötsligt där på scen. Det är naturligtvis Unga Klara som i Erik Uddenbergs nyskrivna Tillsammans är vi David fortsätter sin undersökning av frågor kring könsidentitet. Därmed visar de att de som alltid ligger i teaterns framkant.
Iklädda vita sjukhusrockar slussas publiken genom föreställningens fyra olika delar, som inleds med en föreläsning om kön och identitet och där doktorerna informerar publiken om olika kromosomuppsättningar. Det följs av en tipspromenad och en tv-debatt. Först därefter börjar själva pjäsen.
Här har man, liksom i flera av sina tidigare dramer, utgått från en verklig händelse. 1966 blir Bruce, en av två 8-månaders tvillingpojkar i Kanada misslyckat omskuren och förlorar därmed sitt könsorgan. Läkaren ser då sin chans att bevisa sin teori om könet som en social konstruktion och övertalar föräldrarna att låta pojken växa upp som flicka.
Det är en förtvivlan som slår emot en från första stund där från scenen. I de dubbelspeglande rollerna av hen, flickan/pojken Brenda, som spelas av tonsäkra Cilla Thorell och Fredrik Lundqvist, vecklar sig hela vidden av denna tragedi ut.
Clara Norman och Richard Sseruwagi spelar de ytterligt frustrerade föräldrarna som gör våld på sitt barn som från första stund protesterar och obstruerar mot att vara flicka. Brenda vägrar klänning, dockor, det väna och när hen vid 14-års ålder får veta sanningen bestämmer hen sig och driver igenom att få bli eller snarare vara pojke. En pojke som dock måste återuppfinna sig själv.
Gustav Deinoffs regi följer tätt i Suzanne Ostens anda. Utmanande och befriande. På den ljusa fyrkantiga scenen, lik en boxningsring, bryts illusionen med olika, ofta humoristiska, distanseringseffekter. Det får publiken att skratta befriande mitt i allt det hemska. På så sätt avväpnas iakttagaren och gör den mer mottaglig och öppen för att ställa sina fördomar på kant och gör oss, förhoppningsvis, mindre dömande.
Hur slutar det då? Ja, faktiskt lyckligt med en David som slutligen besegrar Goliat. Och blir som ”prototypen” för det vi i dag kallar den moderna mannen. Han som har nära till både sin manliga och kvinnliga sida.