Dans som universell förenare
En fantastisk ung och multikulturell dansensemble fascinerade Susanne Sigroth-Lambe i en vanlig gymnastiksal på Bolandsskolan på fredagskvällen i verket Kamuyot.
Foto: Urban Jörén/ Riksteatern
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En visselpipsignal skär genom gymnastiksalen på Bolandsskolan och några unga människor i punkig, skoluniformsliknande klädsel reser sig upp från bänkarna som de delat med oss övriga i publiken. Plötsligt exploderar de i rörelser, för att i nästa stund lugnt och stilla sätta sig på bänkarna runt dansgolvet igen.
Kontrasterna är ganska typiska för Ohad Naharins Kamuyot. Det är tvära kast mellan utlevelse och lugn och mellan kontaktsökande och inåtvänd koncentration. Även musikvalet följer mönstret, Beethoven blandas med 50-talsrock, japansk pop och elektronisk konstmusik. Långa stunder är det helt tyst.
Strålkastarna lyser gråkallt ned från taket över oss alla och inledningsvis har jag svårt att komma ifrån känslan av skoljumpa. Men när dansarna börjar förmå oss i publiken att göra de enklaste av rörelser på dansgolvet tillsammans med dem far gamla trista skolminnen all världens väg.
Koreografierna dansarna själva utför tar avstamp i den kollektiva rörelsen men landar i solonummer. Allt är otroligt precist, men inte nödvändigtvis vackert. Somligt är groteskt, gränsande till spastiskt, förvridet och spretande. Annat är harmoniskt, och virtuost samdansant och smidigt. Det finns också glimtar av skönhet och mer renodlad modern dans.
Ohad Naharin debuterade som koreograf 1980 och har sedan dess startat ett eget kompani i Israel, men också gjort koreografier för andra kompanier som Cullbergbaletten. Han har utvecklat ett eget rörelsespråk som han kallar gaga.
Det är i den rörelsepedagogikens anda blir vi i publiken uppbjudna till dans. Alla kan hitta dansen i sig är budskapet, men ärligt talat är kvällens vuxenpublik aningen stel. Vi sätter oss mer än gärna igen för att åter njuta och beröras av de unga dansarnas livsextas, plågor och passioner, kroppsligt kärlekshat och längtan efter gemenskap. De förmedlar universella tillstånd - vi har alla varit där på ett eller annat sätt - med uttrycksmedlet dans.
DANS
Kamuyot
Riksteatergästspel på Bolandsskolan
Fredag 23 maj
Koreografi: Ohad Naharin. Kostym: Sharon Eyal och Alla Eisenberg. Medverkande: Adam Ben Zvi, Shaked Dagan, Dominik Bruch, Nuria Guiu Sagarra, Rebecca Hytting, Robert Malmborg, Sang-Mi Park, Gesine Moog, Genevieve Osborna, Pontus Pettersson, Idan Porges, Thomas Holm Radil, Guido Sarli, Aleksandra Sende, Uri Shafir, Milena Twiehaus.
Kamuyot
Riksteatergästspel på Bolandsskolan
Fredag 23 maj
Koreografi: Ohad Naharin. Kostym: Sharon Eyal och Alla Eisenberg. Medverkande: Adam Ben Zvi, Shaked Dagan, Dominik Bruch, Nuria Guiu Sagarra, Rebecca Hytting, Robert Malmborg, Sang-Mi Park, Gesine Moog, Genevieve Osborna, Pontus Pettersson, Idan Porges, Thomas Holm Radil, Guido Sarli, Aleksandra Sende, Uri Shafir, Milena Twiehaus.