Dans när den är som bäst

Nederlands Dans Theaters juniorer, NDT II och dess pensionärer NTD III har tidigare gästat Dansens Hus men aldrig huvudkompa­niet, NDT I. Nu har de äntligen gästat Stockholm under tre dagar. Publiken på Dansens hus har fått se dans när den är som bäst; full av skönhet, disciplin och perfektion, helt i världsklass. Nederlands Dans Theater startades 1959 av en grupp dansare från Nederlands Ballet. De slog sig ner i Haag med Hans van Manen som huskoreograf. År 1975 tog tjecken Jiri Kylián över ledningen. Han har med sin koreografi givit NDT världsrykte. Sedan 2004 är svenske Anders Hellström konstnärlig ledare. Han har tidigare varit premiärdansör hos John Neumeier i Hamburg och balettchef vid Göteborgsoperan.Gästspelet bjuder på ett trippelprogram där två verk är koreograferade av Jiri Kylian. Wings of wax från 1997 bygger på myten om Ikaros flykt och nog är det flykt över den varierade koreografin. Fyra män klädda i svart och fyra kvinnor i mörkt lila dyker fram ur fondens mörker. De glider fram över golvet i ett njutbart snabbt flöde. I mittpartiet skrider kvinnorna fram mot rampen i slow motion medan männen blixtrar förbi. Vackra intrikata duetter finns insprängda i verket, som avslutas med ett elegant pas de deux. Goldbergvariationer av J S Bach, stråkkvartett av Philip Glass och pianopreludium av John Cage ackompanjerar. Det är ett otroligt vackert dansverk, vars stämning är svår att beskriva i ord.Kvällens andra Kylian-verk Click-pause-silence från år 2000 har en något annorlunda karaktär. Den mjuka poesin har gett vika för något knyckigare rörelser. En ensam dansare står blickstilla på scenen medan publiken efter paus bänkar sig. De övriga dansarna rör sig oberoende av varandra. Kylian har beskrivit sitt verk som "Folk kommer, stannar och går — ibland säger det klick". Männens danskläder är i blått, grönt och lila. Den enda kvinnan bär skarpt lila dräkt. En vridbar tv-apparat i fonden visar en videoupptagning av repetitionerna i balettsalen. En stor spegel i fonden reflekterar tv-skärmen och delar av publiken. Musiken av J S Bach är ett preludium från Das Wohltemperierte Klavier, som styckats upp till kortare avsnitt, vilket understryker det nyckfulla i koreografin. Den utomordentliga Nancy Euverink blir till slut ensam kvar på scenen betraktande sin repetition.Paul Lightfoot och Sol León är båda huskoreografer hos NDT I. De har gjort både koreografi, scenografi och kostym till trippelns sista verk Signing off från 2003. Tre stiliga dansare i vita långbyxor och bar överkropp dansar kraftfullt framför en svart fond. Styckets fjärde man bär svart kostym. När de två kvinnorna dyker upp föränd­ras fonden. På ett böljande tyg projiceras röda fallande flammor som kan vara både eld och vatten. Det är en mycket effektfull bakgrund till de abstrakta rörelser som de sex dansarna uför till Philip Glass intressanta violinkonsert. Mot slutet ändras färgen på den fladd­rande fonden till svart och de båda kvinnorna Shirley Esseboom och Nancy Euverink uppslukas av den. Endast den svartklädde Stefan Zeromski blir kvar.Publikens starka gensvar signalerar förhoppningsvis en snar återkomst av kompaniet.