Dans för själen

Skimrande glasstrutar med salt hänger i tre rader ner från taket. I den mörka fonden höjer sig toppiga vita salthögar. På det spegelblanka scengolvet halvligger Virpi Pahkinen i en för henne karakteristisk balanspose. I sitt nya koreografiska verk har hon inspirerats av konstnären Lovisa Johanssons installation Exsaltorium på Skulpturens Hus år 2005. Tillsammans har de gjort en storslagen föreställning kallad Sal Mirabile. Erik Wiedersheim-Paul har bidragit med en ljussättning som trolskt växlar mellan ljus och mörker. Virpi Pahkinens himmelskt sköna koreografi framhävs av hennes gråblå klädnad design Helene Thorsell. Mörkhyade Pontus Sundset är hennes partner med bar överkropp och draperad i skimrande brunt höftskynke. Han har tillägnat sig Pahkinens karakteristiska kroppsspråk och gör en suverän insats. Lätt och med säker balans rör han sig nära golvet med vinklade armar och ben. Hans ansikte är naket och uttryckslöst, ofta vänt mot salongen. Musiken av japanskan Akemi Ishijima och norrmannen Roger Ludvigsen bidrar till den meditativa och sensuella stämningen som ibland avbryts av röstcollage. Ett sus är hörbart när de bakre strutarna ibland släpper en stråle salt ner i fondens vita högar.Likt gudar från två olika världar cirklar dansarna i sensuella rörelser runt varann utan fysisk kontakt. Endast ett kort ögonblick och nästan inte för ögat skönjbart nuddar de varann. Slutligen släpper alla glasstrutarna sitt salt i ett stilla sus över de dansande. Pahkinen naglar fast sin partner med blicken innan hon vandrar ut i mörkret. Han sitter avvaktande kvar på golvet. Virpi Pahkinen har skapat en fascinerande totalupplevelse, full av skönhet och magi. Själslikt vederkvickt lämnar man Dansens Hus.