Clowner tynger svag föreställning

Årets produktion har fått namnet Formidable och får en fin inledning med ett kinesiskt jonglernummer med vattenfyllda skålar och en ung ekvilibrist som stående på en hand utmärker sig i ett fint men statiskt balansnummer.Det första djurnumret, Stor & liten, utgörs föga förvånande av en stor häst och en liten som springer runt ganska många varv i manegen, innan det är dags för kvällens mest häpnadsväckande inslag: En sångerska och en showdansgrupp i glittriga kabaréutstyrslar som fått den omöjliga uppgiften att sprida lite glamour i sågspånet. Men papporna i publiken vaknade nog till.Cirkuskvällen får liv först när buktalaren Kevin och hans blågula tygdinosaurie Starsky tar plats i manegen.Starsky talar inte bara bruten svenska utan även det internationella språket för nikotinberoende. Han ber om en cigarett, och Kevin försöker lära honom röka. Det vagt surrealistiska numret, som för tankarna till såväl Stanley Kubrick som StaffanWesterberg, går ut på att Starsky gnyr och kvider medan Kevin skakar honom och skriker "öppna inte munnen!" när Starsky spottar ut cigaretterna som Kevin tvingar på honom.Det börjar genast kännas som vuxenunderhållning.Om buktalaren rör på läpparna eller inte vet väl egentligen bara de som sitter i logerna intill manegen.Tomrummet efter Kevin fylls av tre kameler, en elefant och en drös zebror och lamor.Nu börjar det likna cirkus.Numret kallas En exotisk tablå. 1800-talet känns nära.Elefanten får till slut ett solonummer, och det är som alltid när cirkuselefanter lunkar runt i det skarpa strålkastarljuset med ljusa stirrande ögon, fransiga öron och kapade betar — lite sorgligt. Även kamelerna får visa att de behärskar de kons­tersom förväntas av stora cirkusdjur (gå runt i ring, kliva upp på pallar, lägga sig ned och låta mindre djur hoppa över deras halsar).Första akten är ojämn, men tiden går åtminstone fort.Andra akten är konstnärligt svagare och tyngs dessutom av två synnerligen påfrestande clownnummer, bestående av en harlekinfigur, en clown av den gamla skolan (röd näsa och rutig kavaj), ett allvarligt, ganska kusligt svartklätt barn och ett lustigt dildovippande ljus. Tjugo långa minuter och ett cirkustält fullt med tjutande barn senare verkar clownerna nästan lika lättade som de vuxna i publiken när de försvinner ut genom artistingången.Efter en fin uppvisning med vackra arabhästar avslutas föreställningen med en av höjdpunkterna, språngbrädesakrobaterna Assadouline från Bolsjojteatern.Stämningen i tältet känns ändå ganska avslagen när föreställningen går mot sin bisarra final: En minst åtta meter hög uppblåsbar clown vecklar väsande ut sig i manegen och svävar ödesmättat upp mot tältduken. Där blir den hängande, nästan lika stelt leende som cirkusdirektören Bengt Källquist när han hälsar publiken välkommen tillbaka nästa år.Men visst, kommer Kevin så kommer jag.