Cirkus för alla på Victoria
Cirkus Wictoria med hemadress Heby är en liten, familjär cirkus, skriver Lena Köster.
Clownerna-jonglörerna-akrobaterna Glovatsky från Ukraina.
Foto: Jörgen Hagelqvist
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett par barnbarn på fyra respektive sex år är en bra måttstock.
Med utgångspunkt från sagda barnbarn får Cirkus Wictorias föreställning i Björklinge på påskdagen godkänt och rentav plus i kanten för somliga numer: barnbarnen följde det mesta som hände i manegen med full koncentration, en hel del fniss, gapande munnar ibland och viskningar om att det kanske var trolleri när ryska duon Olshansky bytte från den ena scenklädseln till den andra på två sekunder bakom ett skynke.
De flesta artisterna uppträdde med mer än ett nummer. Olshanskys drog på sig rullskridskor, snurrade runt med varandra och lockade upp barn ur publiken att få snurra med.
Clownerna-jonglörerna-akrobaterna Glovatsky från Ukraina och Nefedov från Ryssland-Polen uppträdde med diverse roligheter som clowner brukar ägna sig åt. Nefedovs hade dessutom två dressyrnummer på sitt program, ett med små hundar hoppande genom ringar med eller utan eld och ett med duvor som klättrade på stege och visade hur väl progammerade de var att flyga mellan sin transportkorg och sin dressör.
Tyvärr visade clownerna inte sin komik mot en bakgrund av weltschmerz - som skulle ha lyft komiken över lustighetsnivån och givit mer behållning för den vuxna publiken. Och tyvärr hade hunddressyren inte större ambitioner än lydnad, hoppande, gående på baktassar för en godbits skull. Men visst var det kul och gulligt, tyckte barnen.
Unge David, här Dejvid, från cirkusskolan i Gävle, var en duktig gymnast i sin trapets och när han visade sin styrka och balans i diverse handstående balansmoment, som vederbörligen beundrades av en uppskattande publik. Förhållandevis liten och späd men urstark och vig, konstaterade vi. Som en tävlingsgymnast som bjussar lite extra på sig själv. En ung man i början av sin karriär.
Tjeckiske hästdressören Pavel Doubek visade upp sina hästar i traditionella nummer och lät dessutom de yngsta cirkusbesökarna få rida en tur på de minsta hästarna under pausen. Fyraåriga Ida tackar ja direkt. I övrigt dominerades pausen för de flesta barn av popcorn och sockervadd.
Cirkus Wictorias höjdpunkt i år är den kinesiska akrobattruppen Gao-Chen. Två unga kvinnor visade akrobatik och balansakter med tallrikar på pinnar och snurror på rep. Man har sett det många gånger, men det imponerar alltid. Och när truppens två män kom in i manegen fick vi veta vad de röda tygsjoken, som hängde ner från taket, var till för: akrobatnummer i luften, där truppens styrka och balanssinne sattes på prov. Lika populärt hos publiken som Dejvids trapetskonster.
Inga lejon och tigrar, inga elefanter. Bra. Djurskyddsregler är ett tecken på civilisation. Det måste väl dock vara möjligt att ge cirkushästar, hundar och duvor ett liv, som inte är sämre än andra domesticerade djurs. Eller?
Stor cirkus handlar om människans tillvaro, om tillståndet i världen, i nummer framförda med humor, ironi, briljans på alla nivåer. Det kan man inte begära av Cirkus Wictoria. Men ett par timmars nöjsam familjeunderhållning med många portioner humor, spänning och mycket yrkesskicklighet, till ackompagnemang av den polska cirkusorkestern, får publiken.
Vill barnbarnen gå på cirkus någon mer gång i livet?
- Jaadå, sade sexårige Gustaf, fast på tivoli också. Då får man göra saker, åka karusell och så.