Sätter man tre män och goda vänner i en roddbåt kan man ge sig på att vissa smått arketypiska situationer uppstår. Det spelar faktiskt ingen roll om avreseorten är London eller Stockholm eller om resan äger rum i slutet av förrförra seklet eller idag. Funderingar om livet, kärleken och mansrollen tycks ständigt ruva under den skenbart puttriga ytan.
Jerome K Jeromes bok, som gavs ut 1889, räknas till förra århundradets verkligt stora humorklassiker. Den är sprängfull av anekdoter, putslustig dialog och beskrivningar av små vardagliga förtretligheter. Men det är också en berättelse om vänskap och en veckolång resa längs den brittiska floden Themsen.
I Linda Kulles dramatisering är handlingen förflyttad till Roslagen och färden går väldigt nära den uppländska kustremsan mellan Öregrund och Vaxholm. Denna resa är kryddad med diverse iakttagelser i dessa miljöer under 1880-talet. Sålunda får vi höra hur August Strindberg bråkar med Albert Engström i den senares nybyggda ateljé och hur sällsynta arter ur växt och djurriket fortfarande finns längs stränderna.
En och annan anakronism smyger sig in. Detta gäller inte minst de sånger som är insprängda lite här och där med mer sentida tongångar av till exempel Evert Taube och Georg Riedel. Stundom drabbas de somriga visframförandena av rent överslag. Hysterin kan ligga på lur i idyllen.
De tre präktiga gentlemännen i halmhattar och linnekostymer,Jan, spelad av Anne Kulle, Georg, som görs av Ulf Drakenberg och Harry, gestaltad av Thomas Eriksson, tar efter mycket packningsbestyr äntligen plats i sin roddbåt. Kreativa scenografiska lösningar firar triumfer med enbart några grova rep och en bänk tillsammans med publikens fantasi.
Ensemblen har turnerat med pjäsen under sommaren och samspelet har vuxit sig bortom gott. Det märks i synnerhet när en geting gör entré denna tisdagskväll och vill vara mycket nära skådespelarna. Men utan att staka sig klämmer de in improviserade repliker om att insekten bara har en biroll i pjäsen och går vidare i dess handling. Kul för alla inblandade, inte minst publiken.
Det är fint att Kulleteatern valt att lyfta fram komplikationerna i trions relationer. Men ändå fladdrar de allvarligare delarna av pjäsen förbi på mycket lätta fjät. För den småmysiga underhållningen tar över och gör föreställningen lättflyktig som ett ulligt sommarmoln. Den får mig att önska mig lite mer markbunden sälta.
Fotnot: Sommarturnén med "Tre män i en båt" avslutas i Linnéträdgården i Uppsala 12 augusti.