Carl Einar Häckner slår i underläge
På Carl-Einar Häckners hemsida får besökaren jaga hjärtan som flyr. Själv har han ett bortslitet tidigare ditsytt tyghjärta på insidan av jeansjackan. Han pekar på stygnen där han står uppflugen på ett bord på Mosebacke.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Carl-Einar Häckner konserverar barnet i sig. Uppväxten i Gårdsten är en tavla som aldrig torkar, har han sagt. När han var liten sökte han efter en aktivitet att uppslukas av. Han spelade fotboll och hockey, tränade judo och var med i ett skogspack som skulle lära sig överlevnad i skogen.
- Jag var inte sämst på fotboll. Jag var nog ganska bra på att dribbla, men fick huvudvärk av att nicka, säger han och poserar vant på bordet.
Elva år gammal hittade han sitt gebit. Han gick med i Magiska klubben i Göteborg, men han hade redan trollat i många år inför mamma och vänner. Carl-Einar Häckners farmor, som var astrolog, var annars den person som betydde mest i början av karriären. När han uppträder på Katalin i Uppsala står hon i centrum.
- Första akten blir mer personlig. Skämtet är som ett barn som inte vill gå och lägga sig. Det ska jag visa.
Carl-Einar Häckner lever sedan två år tillbaka ett tudelat liv med en lägenhet i Göteborg och en i Berlin. Under hösten uppträdde han på komikerklubbar i London och Manchester och i sommar ska han stå på scen i Edinburgh. Han stora önskan är att brittisk tv filmar ett av hans paradnummer, det när munspelet kilar sig fast mellan kinderna inne i munnen.
- Det vore roligt!
För fem år sedan började Carl-Einar Häckner pröva sina talanger inför tysk publik. Fram till nyligen har han varit en del av en show i Berlin, men i år omskrivs han i tidningarna som en soloartist med framtidsutsikter.
Är det inte svårt att slå sig fram i ett nytt land och vara rolig på ett språk du inte riktigt behärskar?
- Man slår hela tiden i underläge, men det är roligt så länge det går åt rätt håll. Jag tror att man anstränger sig mer när man vet sin begränsning. Jag slåss med de medel jag har för att nå publiken. Tyskan blir jag sakta bättre och bättre på.
Carl-Einar Häckner sjunker ner vid ett bord inne på ett dunkelt och folktomt Mosebacke. Han behåller jeansjackan på. Personalen, som är bekant med honom, serverar gratis wienerbröd som han slukar mellan meningarna. I juli tar han Liseberg i besittning för åttonde året i rad.
- Varieté är gränslöst. Det är enkel och direkt underhållning där det går att få in både känsla och budskap och där alla är lika nakna. Varieté förenar människor, säger Carl-Einar Häckner.
Han har sålt in konceptet på Liseberg, men bland svenskar i allmänhet tror han att få har lärt sig att uppskatta varieté.
Affischen som ska locka Uppsalabor till Katalin i helgen är sydd med korsstygn. Det kunde ha stått hem ljuva hem, som på en väggbonad. Men det gör det inte. I stället droppar det blod från en duva som fått huvudet avbitet. En gubbe som ska föreställa Carl-Einar Häckner håller i duvan och i en trollstav som det sprutar stjärnor ur. Och i en banjo.
Du inleder med att spela banjo i Uppsala. Hur kommer det sig?
- En del trollar på ett bord hela livet. Jag har alltid velat pröva mig fram. När jag hade lärt mig att trolla med duvor tyckte jag att det var dags att lära mig spela banjo. Jag var bakfull på Gröna Lund en dag och bestämde mig för att gå och köpa en, säger han och torkar fingrarna fria från wienerbrödsflott mot bordsskivan.
- Jag skulle gärna sjunga visor igen, säger han.
För tre år sedan tonsatte han diktsamlingen Gloria som han skrev som en reaktion på att lyrik i handeln ofta är dyr och svår att förstå. Det var på Gotland 1994 under inspelningen av filmen Petri tårar som han använde fritiden till att dikta.
- Jag skrev fort och intensivt inspirerad av Lennart Hellsing och alla gamla trollkarlar jag växte upp med. Den handlade om en pojke som var fylld med helium och tvingades sväva över sin publik, säger han och ber att få låna pennan.
"Tommy Twist, Tommy Star
Har ingen barndom kvar
Ingen mor ingen far
Han finner sina egna svar
Instängd i en liten låda
Kroppen kliar pojken har klåda
Ett knyst ett ljud
Då får han hut
Hans liv är redan slut"
- Jag skulle gärna göra animerad film av Gloria också.
Tidigare svarade Carl-Einar Häckner i intervjuer att han inte vågade gira in på nya banor om inte andra trodde på honom. Det stämmer inte längre. I dag räcker det att han tror på sig själv, konstaterar han.
Fast jag ifrågasätter ofta vad jag gör och undrar om jag är bra eller dålig och om jag tillför något. Det gäller ju att hålla ordentligt i sitt basebollträ och inte missa bollen.
Katalin fredag och lördag.