Begreppet katharsis användes enligt historien av Aristoteles för att rena människan när hon beskådar tragedier. Magnus Betnér är även han lite som att beskåda en bilkrasch. Man vill egentligen inte höra men man är så nyfiken att man måste lyssna ändå. För det är det man gör. Den nya föreställningen IV, som för kvällen har premiär på UKK, annonseras som en föreställning med 80 minuter nyskrivet material. Det är då jag börjar fundera lite. Spelar det egentligen någon roll om det är 80 minuters nytt material?
För det första är det Magnus Betnér. Och för det andra är det ganska givet vad man får när man ser en föreställning av just Magnus Betnér. Det är 80 minuter av Magnus Betnér som har åsikter om alldagliga händelser. I kväll kastas vi mellan ämnen som Sverigedemokraterna, en paranoid kväll i Amsterdam, Facebook och människors nitiska behov av att bry sig så mycket. De tre senaste föreställningarna har varit hyfsat likadana. MEN det behöver nödvändigtvis inte betyda att det är dåligt.
För att återvända till inledningen och katharsis så är det just det han är briljant på. Han har sina åsikter och levererar dem i ett humoristiskt format. Men det tar ändå inte slut där. Han levererar dem i ett sådant format att åskådaren känner igen sig men kanske inte vågar säga de sakerna högt och där är han unik. Han säger de saker man ska hålla för sig själv. Därigenom renas människan.
Till skillnad från många svenska komiker är han ingen effektsökare. Eller som han säger själv "Jag skiter fullständigt i skratt". För han bryr sig verkligen inte. Han tar inga konstpauser för att invänta skratt och inga frågor till publiken om de "hänger med". Han struntar i var någonstans i föreställningen han råkar vara och det är fullständigt omöjligt att sätta IV i någon slags tidslinje. Att påpeka det absurda i vardagen är det han är bäst på. Och så skrattar vi åt oss själva
Det här är Magnus Betnér. Magnus Betnér är brutalt ärlig om allt. Och ibland är det skönt att bli överkörd.