Brömssen och Skoog gör revy med värme

Från första sekund lyckas de skapa en värme som med lätthet når till sista bänken på Vasan. Föreställningen präglas lika mycket av en förutsägbar professionalism som av att vad som helst kan hända.Fast egentligen börjar hela föreställningen innan första sekunden. Medan folk går och sätter sig kommer Ulla Skoog fram på scenen och plockar lite förstrött med olika saker, utan att någon egentligen bryr sig. Redan där är det mycket roligt.Vartefter kommer de övriga två, Tomas von Brömssen och norske multimusikern Trond Lindheim. Omärkligt övergår deras åtminstone till synes improviserade småpratande till själva revyn.Det märks direkt på den perfekta tajmningen och säkerheten att de framfört detta ett stort antal gånger. Dels har den gått länge i Göteborg, dels har den turnerat runt i landet.Däremot vilar det inget som helst av trötthet eller rutin över framträdandet. De verkar stortrivas tillsammans alla tre och de får förstås publiken med sig från start. Även när publiken inte riktigt hänger med blir det en poäng i sig.De spelar även ut mycket mot auditoriet. Liksom många stå­uppare väljer de snabbt ut några stycken som de häcklar från scenen. Fast aldrig över gränsen. Skoog-Brömssen förfaller aldrig till elakhet för dess egen skull.Revyn, för det är ett slags revy med minsta möjliga besättning, spänner över ett stort område. De spexar, sjunger, deklamerar, imiterar, ja, vad allt en revy brukar kunna innehålla. Man tror sig i bland ha sett en mångdubbelt större ensemble.Skoog och Brömssen har en perfekt personkemi mellan sig. De känns som ett gammalt strävsamt äkta par som ännu har glöden för varandra kvar. Det finns hela tiden en respekt mellan dem. Titeln må vara Fritt fall, men de är varandras skyddsnät. De är bra på att bjuda på sig själva och har dessutom en hälsosam självdistans.Ulla Skoog sjunger förvånansvärt bra också. Konstigt att hon inte gjort mer av den sidan.Trond Lindheim visar sig vara en stor tillgång. Även han har den där speciella närvaron som är rolig bara den, vad än han gör.Föreställningen kastar sig mellan högt och lågt, skratt (mestadels) och allvar. Mängder av före­teelser i tiden får sina slängar, men mest handlar det om relationer och att hantera tillvarons innersta skrymslen. Allt tas om hand med stor charm och intelligens.