För nÄgra Är sedan damp Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och varan ner i den svenska debatten. En illröd och tvÀrilsk liten bok om surrogatmoderskap. Den fick debattvÄgorna att svalla rejÀlt i Sverige; vad den gjorde var att jÀmföra surrogatmoderskap - alltsÄ, odlandet av ett barn i en annan kvinna - med prostitution. Ord som "kolonisation", "behÄllare" och "packÄsna" ven i luften och det anordnades offentliga debatter om indiska fertilitetskliniker. Det var en laddad, men ocksÄ spÀnnande, diskussion dÀr frÄgor om klass, etnicitet och kön genomkorsade varandra.
Det Àr dÀrför med stora förvÀntningar som jag sÀtter mig i salongen pÄ Reginateatern nÀr Made in India. Notes from a babyfarm gÀstspelar. Det Àr nÄgot sÄ originellt som en dramatiserad doktorsavhandling. Under sex Är besökte Amrita Pande en fertilitetsklinik i Anand och talade med sÄvÀl surrogatmödrar som bestÀllande par. Det resulterade i en blandning mellan teaterförestÀllning, förelÀsning och diskussion. Det hela Àr mycket stÀmningsfullt inramat; pÄ scenen hÀnger broderier förestÀllande provrör och embryon, emellanÄt hörs smÄ pinglor och i bakgrunden projiceras bilder frÄn Anands gator. Det luktar kryddor och i paus serveras rykande chai-te. PÄ scenen har Pande ocksÄ skÄdespelarna Mia Ray och Sophie Louise Lauring, som omvÀxlande gestaltar barnlösa par och barnmorskor. Allting Àr mycket sakligt; som publik informeras vi om att det finns 3000 surrogatkliniker i Indien, att industrin omsÀtter 2,4 miljarder dollar Ärligen och att en indisk kvinna fÄr en summa motsvarande 35 000 kronor för att bÀra nÄgon annans barn. Det motsvarar 200 rissÀckar eller 40 kor i Indien.
Samtidigt gÄr det inte att förneka att det Àr ett extremt ojÀmlikt förhÄllande som uppstÄr. Detta lyckas verkligen Pande gestalta vÀl. Hon visar hur surrogatmödrarna fÄr skriva pÄ ett kontrakt pÄ engelska (som de vÀldigt sÀllan kan lÀsa) dÀr de i princip frÄnsÀger sig sina mÀnskliga rÀttigheter medan det barnlösa paret i USA (eller Sverige) fÄr en "dummy-tummy" - en lösmage i skumgummi som ska fÄ mottagarmamman att "kÀnna med den gravida". Detta blir en obehaglig illustration av det som faktiskt sker; hur ett vitt par odlar ett vitt barn i en brun kvinna. En kolonisation av en livmoder rÀtt och slÀtt.
För hur man Àn vrider och vÀnder pÄ det Àr det svÄrt att komma ifrÄn sjÀlva grundförutsÀttningen: surrogatmoderskap handlar inte bara om mÀnniskor som anser sig ha "rÀtt till ett barn", utan rÀtt till ett biologiskt barn. Detta öppnar för en ytterst obehaglig marknad. Under en del av förestÀllningen projiceras bilder frÄn indiska oceanen: kluckande lastfartyg fyllda till bredden av containrar. Det blir en metafor för den indiska kvinnokroppen. Mot pengar skickas dessa containrar över hela vÀrlden. Levererar varor till rika, tillverkade av fattiga. Pandes budskap Àr solklart: marknaden mÄste regleras. Och pÄ lÄng sikt: upphÀvas.