Begåvat men ojämnt

Men låt oss ta detta från början. Dramat, som är en slags miniteater eller resedramatik som Strindberg själv kallade det, är en endast 15 minuter lång iscensättning av två kvinnors möte.
I Östgöta Nationsteaters uppsättning får publiken möta två uppsättningar av pjäsen: en dåtida i originaltext samt en nutida moderniserad version med tidstypiska attribut som yoga, chai-te, kladdkaka, dödspolare och spikmatta.

Mötet utspelar sig på ett kafé, där de två forna väninnorna träffas och där en lång monolog av hustrun inleds medan älskarinnan sitter tyst och likt en spegel reflekterar eller protesterar mot hustruns ord och utspel. Det är tyvärr här det brister i Östgöta Nationsteaters uppsättning. Visserligen är det en mycket svår roll som få till fullo klarar av att gestalta men där Daphne Wahlund bäst klarar av att variera sitt uttryck jämför med kollegan Isabell Gustavsson, vars uttryck mestadels blir stumt. Den starke, i detta fall hustrun spelat av Johanna Björk och Nadia Claesson, blir därför allt för stark för att man ska känna av denna för pjäsen centrala kamp.

Men det finns också höjdpunkter. Ensemblens moderniserade bearbetning fungerar förvånansvärt bra och med en lätthet i texten som på intet sätt blir påklistrat. Det är begåvat. Så måste också säga om Johanna Björk och Nadia Claesson lågmälda och trovärdiga gestaltning. Dock hoppas jag att ensemblen tänker om gällande statistrollerna som de själva infört i denna intima enaktare, som på ett irriterande sätt med sina övertydliga och teatrala kommentarer av pjäsen drar fokus från det som händer på scenen. Och det är ju det vi som publik kommit för att se...

Begåvat men ojämnt

August Strindbergs drama Den starkare brukar beskrivas som en hjärnornas kamp, en kamp mellan den bedragna hustrun och den lämnade älskarinnan. En styrkedemonstration som i Östgöta Nationsteaters version som just nu spelas som lunchteater på Reginateatern dessvärre blir ojämn.