Balettklassiker med trolsk stämning

Operan satsar på det säkra kortet klassiker i vår och Svansjön, ursprungligen från 1895, kan sägas vara den klassiska balettens Hamlet, dansernas dans. Den har blivit föremål för åtskilliga tolkningar, från Mats Eks respektlösa koreografi för Cullbergbaletten till denna, Natalia Conus traditionstrogna, gjord direkt för Operabaletten 1964 och som kompaniet faktiskt är ensamma i världen om att ha på repertoaren idag.
Svansjön är också baletten som karikerats många gånger, men här ges den på allvar - även om den uppmärksamma kan notera en liten ironisk touche i svanflockscenerna, där trippandet av svanfötter kan bli väl frenetiskt ibland.

Tre timmars tyll och tåspetsdans med behagsjuka, böljande armrörelser, vad säger det oss i dag egentligen? Svansjön är en balettklassiker sprungen ur 1800-talets senare hälft, med en myckenhet av sagostämning och romantik. Den går att njuta av som exempelvis av målningar eller musik från samma tid. Musealt, javisst, men därmed inte sagt att det är tråkigt.
Handlingen är florstunn och rör en prins som inte vill gifta sig med en vanlig ung kvinna utan blir förälskad i en svan. En elak trollkarl vill förhindra den lyckliga föreningen och låter prinsen tro att en svart, ond kopia är hans älskade Odette. I denna version slutar det dock morgonrodnadsljust.

Något litet har dock hänt med verket. Till exempel Jan-Erik Wikströms lysande gestaltning av prinsen innebär inte bara virtuosa danssteg utan också ett tydligt psykologiskt bygge: Marie Lindqvist i dubbelrollen som Odette och hennes onda motsvarighet Odile har även hon ett själsligt djup i sina rolltolkningar. Parets Pas de deux i andra akten är ett litet mirakel av klassisk dans i förening med avancerat och tilltalande konstnärligt uttryck.

Scenografin och David Walkers nygjorda sagokostymer är magnifika, rena tittgodiset och något för sanna romantiker att försjunka i. När sista akten inleds med att svanarna ligger som vita gräddbakelser i sockervaddsdimma och Kungliga hovkapellet låter ana muller bland porlande harpmusik, då vet vi att det är kvalificerad romantisk dansdramatik på gång på Operans scen.
Operabaletten är faktiskt mest till sin fördel i klassisk dansdramatik som just Svansjön. Frågan är om den avgående balettchefen Madelene Onnes efterträdare tycker att det är en tillgång eller problem.

Balettklassiker med trolsk stämning

Baletternas balett, Svansjön, har haft nypremiär på Operan och Susanne Sigroth-Lambe har förts in i trolsk sagostämning av Operans danskompani som fått göra det de är bäst på, nämligen klassiker.