Återhållsam men upplyftande ångest

Om man googlar Pär Lagerkvist får man bland mycket annat upp en rad begravningsbyråer som rekommenderar lösryckta rader och hela dikter av författaren. Det känns alldeles naturligt. Få författare har med samma emfas som Lagerkvist förmått uttrycka den blytunga förtvivlan som den mänskliga tillvaron bär som en av sina grundförutsättningar.

Låt människan leva hör till Lagerkvists mest egenartade pjäser och uttrycker med all önskvärd tydlighet hans djupa misantropi. I rollistan dyker en rad kända och okända människoöden upp, alla förenade genom att ha avslutat sin levnadsbana på ett våldsamt sätt, antingen för egen eller medmänniskors hand. Judas Iskariot, en arkebuserad spionmisstänkt tonåring, ett älskande par, en tjuvdömd livegen, Jeanne d'Arc, en martyr och så vidare. Helheten är en tung fläta av sammantvinnade monologer som djupt suckar samman; Hur ska det någonsin finnas hopp för en varelse som människan, som så gärna dömer och tar livet av såväl sig själv som andra.

Östgöta nationsteater har som vanligt gjort en seriös satsning, och denna gång har man närmat sig en riktigt svårspelad pjäs. Lagerkvists skoningslöst raka ångestyttringar lämnar ett stort utrymme för den som gestaltar, men stoffets tyngd och monologformen gör också att felsteg blir väldigt tydliga. Linnea Ripenbergs regi har ansträngt sig för att hålla föreställningen lågmäld, vilket är ett riktigt beslut. Ensemblen gör överlag ett fint arbete, även om skådespeleriet mellan varven är väl tillbakahållet. Men i jämförelse med motsatsen överspel är det ändå helt klart att föredra.

Kompositionen är flytande och monologerna kravlar över varandra i det intima scenrummet, nationens bibliotek, och skådespelarna, varav de flesta gör flera figurer, stiger in och ut ur sina roller på ett välfungerande sätt. Ett par sågnummer som kunde vara fallgropar fungerar också med en välrepeterad rutin. Och en prinsesstårta som smaskas upp i bakgrunden är ett välkommet leende bland alla viskande avgrundsvrål.
En rejäl portion ångest kan vara riktigt uppfriskande ibland.

Återhållsam men upplyftande ångest

Östgöta nationsteaters uppsättning av Pär Lagerkvists Låt människan leva är mellan varven väl återhållsam men ger helhetsmässigt ett snudd på upplyftande intryck, skriver Sebastian Johans.