Allt oftare hör vi om barnfattigdom i Sverige. Barn som blir vräkta från sina hem, som inte har råd med klassresa, som inte kan äta sig mätta. Ett Sverige 2011, som bryter mot ett flertal barnkonventioner.
Gottsunda Dans & Teaters nya föreställning Artiklarna, som riktar sig till årskurs 5- 9, handlar om just detta. Med utgångspunkt i barnkonventionen och ungas egna berättelser har Lotta Gahrton skapat en sorts interaktiv föreställning om mänskliga rättigheter i deras verklighet.
Nej, det är inget lätt ämne och inte gör ensemblen det lättare heller genom att inleda med att räkna upp nästan alla de 54 artiklar om barns rättigheter. Det är att utmana sin publik.
Det är en mycket varierad, nästan spretig, föreställning som ensemblen bjuder på, i så väl tempo, olika sorters musik (där den svenska folkmusiken överraskande nog får mest respons) som inslag av reportage, dans, intervjuer av publik och diskussion. Till skillnad mot tidigare föreställningar har dansen här inte samma centrala utrymme, även om den ändå utgör basen. Det är snarare dialogen med barnen i publiken som prioriteras, en önskad reflektion kring barnkonventionen och dess betydelse.
Man till och med uppmanar publiken att sms:a in sina åsikter, ett grepp som jag aldrig upplevt tidigare på teatern och som jag emottar med skräckblandad förtjusning. Det visar sig dock att det finns ett filter i form av en DJ och det som publiceras på skärmen är mest nonsens som ?Gratis tandborstar till de som bor i grottor!?
Det är synd för Melody Sheikh och Destiny Johannah Bergvall är de bästa av värdar, med glimten i ögat och den pondus som krävs för att tackla en hoper unga. Så varför brister det? Inte ens då Sheikh och Bergvall dansar det sista oerhört gripande reportaget Världens samvete om barnsoldater och prostitution förmår den högljudda delen av publiken komma ur sina egon. För lite så känns det, tyvärr, som en brottningsmatch om publikens uppmärksamhet. Och jag vill gärna tro att ensemblen lyckas ? i alla fall i att så ett frö.