Arbetsseger för avskalad Shakespeare

Trettondagsafton brukar räknas till Shakespeares mest muntra och kvicka komedier, där en lek med könsroller, kärleken och inbilska narrar utspelas i en sagomiljö bland grevar och ädla damer och deras tjänstefolk. Men i denna version finns en aning av sorgsenhet i tilltalet och en enkelhet i det visuella. Spegelteatern firar sitt Shakespearejubileum lågmält.Kanske är man bortskämd av gruppens tidigare försök att flytta Shakespeares pjäser i tid och rum med hjälp av allsköns ögongodis och en mängd statister. Minns förra sommarens vilda partajande i 1800-talets Östeuropa i Slutet gott, allting gott, eller ännu hellre den amerikanska femtiotalsinramningen till Två gentlemän från Verona — New Jersey 2003. Denna gång är det sceniska blickfånget magrare och därför mer tidlöst. Kostymerna är enklast tänkbara och ärligt talat lite trista. Alla aktörer bär ett vitt linne och mjuka vida byxor utom kammarsnärtan Maria, som görs av den blott nittonåriga dansaren Linda Blom­qvist. Hon snurrar runt barfota i piruetter i gräset i en vit kort kjol.Frida Nordstrand gör båda rollerna som tvillingarna Viola och Sebastian och hon får det ganska snärjigt i upplösningen. Hon ger sin Sebastian bara en gnutta mer maskulinitet med uppdragna axlar, annars är tvillingarna lika . Noteras kan att Spegelteaterns kliv över könsrollsgränserna i rollfördelningen känns alltmer självklart, tiden har hunnit i kapp det teatrala grepp som de praktiserat i flera år.Jesper Bromark och Peder Holm drumlar omkring som ärkestollarna Andreas blek af Nosen, respektive Tobias Raap. En scen de båda har tillsammans med Matilda Mörks inbilska Malvolio är ett av föreställningens komiska höjdpunkter.Mesta vemodet levererar Björn Johanssons sorgsna narr. Han sjunger till akustisk gitarr ballader om kärlek och alltings förgänglighet till en början. Det blir dock lite mer drag i hans musik ju längre kvällen lider.Föreställningen har en tungfotad och lång upptakt, men sakta men säkert blir den bättre. Ett väl förankrat ensemblespel och en utmärkt diktion vinner en arbetsseger över flygplanen som är på väg till och från Arlanda. Den gamle bardens pjästext — som fått en lätt uppdatering på sina ställen — står sig som underhållning och tanke­smorning och kommer att göra så länge till. Men för min del får Spegelteatern gärna återvända till sina överraskande miljöer och folkmyller i sina kommande Shakespeareuppsättningar. Det är inte fel att låta teater vara en fest för ögat också.Speltid: Teatern ges onsdag till och med söndag fram till och med 24 juli i Slotts­parken vid Steninge slott.