Aptitligt om pengarna i våra liv

Går det att få debet och kredit att gå ihop när man gör teater av någonting så prosaiskt som företagsekonomi? Lagom till julhandeln visar Upsala stads­teater pjäsen Penninggaloppen, med premiär i dag, lördag. Uppsättningen ges som lunchföreställning i Teaterkaféet och utgör en fortsättningen på det under våren inledda mötet mellan vetenskap och scenkonst.Efter molekylärbiologin och gentekniken står nu en likaså tämligen ung forskningsgren i tur för en populärvetenskaplig rådbråkning. Fyra författare, Gertrud Larsson, Martin Montelius, Anders Nyman och Mia Törnqvist har skrivitvar sin infallsvinkel till ämnet. Precis som förra gången är det Rebecca Forsberg som suttit på regipulten.Livs levande experterDessutom deltar två livs levande experter utan smink eller scenkläder. Det är roller som alternerar bland några av Företagsekonomiska institutionens och Centrum för teknik och vetenskapsstudiers allra skarpaste hjärnor.De som varit med ett tag minns sin barndoms ekonomiska fostran med Lyckoslantens Spara och Slösa och den välgödda respektive den svältfödda spargrisen. I dag har det hunnit växa rejält med mossa över den inställningen till sättet att sköta sina pengar. Konsumtionssamhället förutsätter att vi köper och förser oss så långt budgeten medger. Och tar medlen slut finns alltid kreditinstitut som är beredda att låna ut, givetvis mot ränta och en återbetalningsplan.Ansvarsfullt sparandeÄndå känns det helt rätt när föreställningen på Stadsteatern tar avstamp just i ett sådant ekonomiskt tänkande som bygger på ansvarsfullt sparande och som säkert fortfarande utgör grunden för mångas umgänge med pengar.I pjäsen åskådliggörs detta med en parafras på Mobergs Utvandrarserie. Men nu kommer Kristina och Karl Oskar tillbaka från möjligheternas förlovade land medförande åtskilliga dollar i kakburken.Genast erbjuds de ett förmånligt pensionssparande. Därmed fokuseras också ett av föreställningens huvudteman som diskuterar aktiemark­naden. Skådespelarna karikerar, spetsar till och lyfter fram fördomarna om ämnet. Lokal förankring får frågorna genom att Pharmacia anförs som ­exempel på ett stort företag som fick utländska ägare och därmed flyttade ut en hel del av forskningen och kärnverksam­heten.Men sedan skådespelarna sagt sitt tar experterna över. Vid gårdagens genrep var det professor Lars Engwall och docent Alexandra Waluszewski som fick reda ut begreppen. Inte minst frågornas hemhörighet i den s k globaliseringen av den internationella ekonomin. Med distinkta och pedagogiskt välformulerade svar återförde de problemen till en sansad nivå. Att svenska företag är lika bra som utländska på den här sortens transaktioner var kanske en nyhet för många. Men när Electrolux lagt under sig en stor del av vitvaruindustrin, har man följt samma mönster som annars huvudsakligen amerikanska företag brukar beskyllas för. Med en hel del moralisk svensk självrättfärdighet.Så där går den på, Stadsteaterns uppsättning om ekonomi och pengar. Efter globaliseringen följer den på sina håll hårt kritiserade nedläggningen av postkontoren. Sedan står med exempel från Peru arbetsmetoderna för Valutafonden och Världsbanken på tur. Och innan lunchtimmen är över hinner också privatiseringen av äld­reomsorgen med ett tragiskt Uppsalaexempel få sin beskärda del av uppmärksamheten.Lärorikt och tilltalandeAtt denna lektion med smakprov från den ekonomiska vetenskapen blir så lärorik och tilltalande är inte minst skådespelarnas förtjänst. Deras snabba omställning till de olika rollerna, samspelet och den självklarhet medvilken de diskuterar frågorna kommer hela ämnet till godo. Ett extra plus i kanten också till det tonsäkra och välmodulerade musikaliska framförandet.Även om Malin Hallands amerikanske direktör eller kallhamrade affärskvinna i ledningen för det privata alternativet Attendo Care passerat gränsen till renodling och karikatyr med flera hästlängder, blir de ändå illustrativa och därmed instruktiva alternativ som ger dramatisk spänning åt dialogen. Anders Nyman har god hand med sina krumelurer ur folkdjupet, antingen han uppträder som Karl Oskar eller som försupen postföreståndare.Och Julia Marko-Nord lyckas också hon pricka in sin roll alldeles rätt, när hon driver sitt gästgiveri eller ikläder sig skepnaden av en uppsaliensisk forskare, som tänker mera på patienterna än på utdelningen till aktieägarna. Detär hög fart och tajmning med stor precision i den här föreställningen. Stillbildssekvensen alldeles i mitten måste nog dessutom särskilt tilltala de företagsanknutna i publiken som är vana vid sådana föredragningar.Lunchtimmen på Stadsteatern går fort och självfallet hinner man inte med några djupare resonemang. Men slutsatsen att ekonomi är en fråga om moral blir ändå väl underbyggd. Förr i världen fanns det någonting som hette ferieskola. Stads­teaterns lunchskola går heller inte av för hackor. För nog har man hittat en tilltalande formel alltid, för att kombinera andlig och lekamlig spis på aptitligast möjliga vis.