Annorlunda version av Alice i Underlandet

Dans:

— Det är en jättehärlig känsla att vara med, alla blir som en familj tillsammans. Och om man vill satsa på dans så är det här en bra träning för jobb och liknande, säger Melody Sheikh.
Hon har huvudrollen i Uppsala Dansakademis Ungdomsensembles föreställning Alice på Gottsunda teater, med premiär på fredag. Föreställningen är den andra som koreografen Sofia Nohrstedt sätter upp på Gottsunda Teater med ungdomsensemblen. För två år sedan baserades föreställningen på JRR Tolkiens Bilbo, nu är det Lewis Carrolls Alice i Underlandet som blivit rejält omarbetad.

Stor åldersspridning
Melody Sheikh är en av årets 23 dansare som även var med i Bilbo och med sina 18 år är hon en av de äldsta i ensemblen. För att få vara med i ungdomsensemblen måste man vara mellan 8 och 20 år, så bland dansarna i Alice är åldersspridningen stor. Det är också en av poängerna med arbetet, säger Sofia Nohrstedt:
— Det är spännande men svårt. Man får jobba pedagogiskt på olika sått med de stora och de små. Det blir ett otroligt utbyte mellan dem, de tar hand om varandra både på scen och utanför. De stora får en chans att se vad de små faktiskt klarar och de små får en utmaning att jobba med. Stora och små gör ju faktiskt samma koreografi.

Inga killar
Bland det trettiotal personer som är inblandade i föreställningen — engagerade föräldrar borträknade — finns de enda männen bland teknik och scenografi. Ingen pojke står på scenen.
— Jag hoppas att den trenden ändras i och med att det kommer nya dansstilar som kan tilltala killar. Men det är nog inte heller så himla roligt att vara ensam kille bland 23 tjejer. Jag har inte tyckt att det har varit något problem förut, men nu börjar de äldsta tjejerna komma upp i åldrar där man vill jobba med partnerdans och lyft, säger Sofia Nohrstedt.
Men lyft och en sorts pardans förekommer ändå i Alice. Dansarna arbetar mycket två och två och Sofia Nohrstedt har kunnat utnyttja deras olika ålder och storlek i sin koreografi:
— Det finns några uppenbara saker, som när man vill förtydliga liten-stor-förhållandet. Alice lyfter upp sin katt som är liten och rädd, till exempel.
Melody Sheikh tycker att det är intressant att åldersspridningen är så stor i gruppen.
— Det blir ett annat sätt att arbeta på än annars. Det tar sin tid att lära känna varandra och det är ett annat sorts arbete än i en grupp med bara jämnåriga, säger hon.

Hårt jobb
Liksom Melody Sheikh var Johanna Söderhäll, 10 år, med i Bilbo 2003. Nu dansar hon rollen som katten Dinah som följer med Alice ned i Underlandet. Hon säger att arbetssättet liknar det inför Bilbo, men koreografierna är svårare, säger hon. Melody Sheikh utvecklar:
— Sättet att jobba är likadant och uttagningen var likadan. Det är pang på, hårt arbete och lite tid. Men koreografierna skiljer sig och det gör att hela arbetet ändå blir annorlunda, säger hon.

Ingen traditionell variant
Alice hade urpremiär 1998 i Danmark med MBT Dansteaters Juniorensemble. Scenografen från den uppsättningen, Hans-Olof Tani, är med även nu på Gottsunda Teater, men i övrigt är föreställningen mycket omarbetad. Också från bokoriginalet skiljer sig föreställningen — den jäktade kaninen som visar vägen till Underlandet har ersatts av en förvirrad professor, och hela Underlandet är utbytt mot en skola som styrs med järnhand av rektor Hjärter Dam.
— Jag kände att den traditionella varianten är gjord så många gånger. Jag ville twista till berättelsen men behålla sensmoralen. Det är något speciellt med barnböcker som är skrivna nästan mer för vuxna, säger Sofia Nohrstedt.
Tidigare har hon i olika sammanhang bearbetat Bilbo, Tove Janssons Vem ska trösta knyttet, Sven Nordqvists Nasse och Michael Endes Momo för dansscenen. När Alice i Underlandet spelades som talteater med dans under titeln Jag är Alice på Gottsunda Teater 2002 var hon inblandad som koreograf.
— Det är nog den enkla, raka filosofin jag slås av i barnböckerna. Någon kanske skulle säga att den är moraliserande, men det är i så fall moraliserande på ett positivt sätt. Det finns många positiva budskap i de här böckerna och det är spännande att skildra det i dans, säger hon.

Inget för de små
Alice riktar sig till hela familjen men inte de minsta. Omkring fyra/fem år bör man vara för att kunna ta till sig den både otäcka, spännande och komiska föreställningen.
— Visst kan små barn se på dans, men då ska det vara föreställningar som är specifikt riktade till den åldern. Dans i sig kräver inte en äldre publik än andra konstformer. Men dans är ännu så pass oetablerat att det fortfarande finns en spärr hos folk, man är rädd att inte förstå allt. Men man måste inte förstå varenda vinkling av handen. För mig är dans en direkt kommunikation, man får en direkt känsla även om man inte får en direkt förståelse, säger Sofia Nohrstedt.

Fotnot: Alice spelas på Gottsunda Teater 7-9 januari samt 14-16 januari.

Annorlunda version av Alice i Underlandet

Hjärter Dam har blivit ondsint rektor på en flickskola och den berömda stressade kaninen har blivit en professor i vit labbrock. När Uppsala Dansakademis Ungdomsensemble sätter upp Alice i Underlandet är mycket sig olikt.