Ångesten gestaltad i Liv

Samma kväll som The Ark tävlade för Sverige i Eurovisionsschlagerfestivalen i Helsingfors med en låt om att vara den oroliga typen för att direktöversätta deras låttitel, visade Sara Karlsdotter vad oro egentligen innebär i Teaterhörnan på Upsala stadsteater.
I svarta kläder med svart kavaj står Liv mitt ibland dem (publiken) och förlorar kontrollen, kan inte få ihop papperen, talet eller sammanhanget och springer ut på smattrande klackar. När vi sedan åter möter henne är det i hemmet, en säng med fluffad kudde, en stor stol och en liten, hon själv försöker andas långsamt, röra sig långsamt och tänka långsamt iklädd svart sidenpyamas och tofflor. Det är dags för sänggåendet som är minutiöst planerat. Filt under brevikastet för att tidningen ska landa tyst. En spark på kylskåpet så att det ska hålla tyst, klockan ställd och tofflorna placerade så att kvällsboken kan glida ner tyst. Om den dunsar skrämmer den. Liv kan inte sova.

Det är nog en vanlig känsla bland kvinnor mellan 25 och 35 i dag att man måste vara lite bättre, ligga steget före och vara lite mer anpassningsbar än alla andra för att bli chef - eller åtminstone framgångsrik. Men lika mycket som Livs ångest handlar om prestation skulle det kunna handla om aidsskräck, om rädsla för cancer eller annan dödsångest. Det gör föreställningen fullständigt underbar - en uppvisning i att vem som helst, också den mest lyckade, kan gå ned i en mardrömstillvaro.

Karlsdotter åskådliggör tillståndet när man inte kan kontrollera sin tankar och när tankarna tagit kontroll över ens tillvaro. När vissa tankebanor är så inkörda att man inte kan undgå att klampa in på dem fast man absolut ska undvika dem - tankar om självförakt, misslyckanden och hur man kommer att avslöjas som bluff - och tanken på att dö. Besök hos vårdcentralen för att det nog är fel på tårkanalerna eftersom de inte slutar rinna och Liv har kommit på att det är symtom på åtminstone tre sjukdomar. Det är riktigt bra. Susanne Karlssons text omhändertagen av Karlsdotter kunde inte hittat ett bättre hem.

Men ångestskildringen levereras också med humor, eller snarare: hon beskriver ångest, tvångstankar och ritualerna som ska hålla ångesten stången så självklart att det blir roligt, svart förvisso - men roligt. Ritualerna är lika självklara som att sätta på morgonkaffet. Det är en enorm insats som Karlsdotter gör som nog kan trösta en och annan.

Ångesten gestaltad i Liv

Sara Karlsdotter är suverän som uttolkare av ångest och tvångstankarnas ritualer, skriver Astrid Claeson om Liv på Upsala stadsteater.