Angeläget och ofärdigt med ÖFA

Det är ungefär ett år sedan det feministiska kollektivet ÖFA hade urpremiär på sin första föreställning Var god tag plats!, och när gruppen i torsdags åter gästade den, för många av medlemmarna, gamla hemstaden Uppsala bjöd de in till öppen repetition av idéer som har fötts och bollats under det gångna året.

Föreställningen Just nu! är alltså ingen färdig show utan mer en rad smakprov av vad som förmodligen kommer att renodlas ytterligare. Men precis som förra gången blandades diverse scenkonster som film, teater, poesi och dans på ett om inte halsbrytande så i alla fall uppfriskande respektlöst eller ohierarkiskt sätt. Och tematiken kretsar liksom tidigare kring frågor om identitet, relationer och gemenskap.
Ett avsnitt ur pjäsen Vi leker att vi blundar, av Love Sydstrand, är en rätt passande inledning eftersom den lek som de två relativt desillusionerade karaktärerna söker sig mot i den stundtals riktigt fokuserade dialogen svarar mot hela föreställningens anslag.

ÖFA:s medlemmar har hela tiden ett allvar av ganska problematiserande samhällskritik i botten när de skapar inom sina respektive fält, men det som binder samman de olika resultaten är ändå en fin svart humor av den sort som inte skrattar uppgivet resignerat utan snarare levererar ett gapflabb i ansiktet på det som förorsakar olyckan. Anna Wallgrens film Åsiktsregistrering är ett fint exempel på just det med sin kollageartade klippning och sin mässande upprepning om att det är synd om män som inte längre får vara män. Den känns lite som en välförtjänt näsknäpp på den konservativa våg som för närvarande drag igenom Norden och Europa.

Ett par korta sketcher av Lisen Rosell och Stina Michelson, som tillsammans kallar sin Sketchlokomotivet Brigaderna, är också riktigt kul. Det kan inte bli fel om man kombinerar Michael Jackson, roliga kroppsstrumpor och nedfrysta bajskorvar med en universell dröm om gemenskap.
Det avslutande inslaget Hemligheter kombinerar koreografi, text och animation kring just hemligheter och är tänkt att utvecklas i samarbete med gymnasieungdomar. Det är en mycket bra idé, och om koreografin också då blir lika underhållande kommer resultatet att uppskattas även av en äldre publik.
Alla inslag känns inte riktigt färdigutvecklade, och framförandena sitter olika bra, men det är ju inte så mycket att anmärka på när det handlar om öppna repetitioner. På det stora hela övertygar ÖFA precis som förra gången och till skillnad från flerparten showande kollektiv har de dessutom en angelägen agenda.

Angeläget och ofärdigt med ÖFA

Öppna Feminister Agerar visade med föreställningen Just nu! vad som pågår i det kreativa kollektivet, och Sebastian Johans konstaterar att ÖFA fortfarande har något angeläget att förmedla.