Akrobatisk dans med allvar och humor

Det uppskattade belgiska kompaniet Les Ballets C de la B gästar åter Dansens hus. För två år sedan gjorde de succé med allkonstverket Bâche. Koreografen Koen Augustijnen har gjort ett nytt verk för sex dansare, två kvinnor och fyra män. Scenbilden är en lagerlokal, som domineras av containrar staplade på varandra. Ett podium rymmer de fyra kvinnorna i Kirke string quartet, som ackompanjerar countertenoren Steve Dugardins smäktande sköna barocksånger varvad med elektroniska klanger.

I öppningsscenen sitter dansarna på baken med vinklade ben och vaggar rytmiskt fram och åter likt apor. Vaggandet blir alltmer våldsamt och accelererar i små hopp. Dansarna är instängda i lagerlokalen och utlämnade till varandra i en känslofull maktkamp, ömsom lekfull, ömsom aggressiv. Man hjälper men lika ofta stjälper de andra. Deltagarna är mer akrobater än dansare. Handikapp med kryckor är inget hinder i dansen. Tvinnas benen om varandra hjälper de övriga till att dra isär. I en långt utdragen scen släpas en dansare omilt runt av två andra, kastas upp och ner tills han slutligen släpps ner i en container medan de övriga ser på. Steve Dugardins kärleksfulla barocktoner mildrar den svarta stämningen.

De ekvilibristiska inslagen och de konvulsiva rörelserna lockar ibland till fniss och skratt. När kvicka Juan Benitez kommer in med en murrande utombordsmotor på ryggen drar gruppen i gång en gemensam dans. Han får också publiken att skratta genom sitt pladder om vad han gillar och inte gillar. Dock är undertonen i stycket allvarlig. Scenen, där den mörkhyade Lazara Rosell Albear sorgset sjungande Tanzania klär av sig inpå bara kroppsskynket uppmanad av Koen Augustijnen, blir en påminnelse om Import export. Efter slutscenens dans med hela gruppen inklusive musikerna dröjer sig Lazara kvar och utbrister ironiskt ?It?s okej?. Les Ballets C de la B är välkomna att exportera fler nya allkonstverk till oss.

Akrobatisk dans med allvar och humor

Det belgiska gästspelet på Dansens hus bjöd på både skratt och allvar, skriver Anna-Stina Malmborg.