Ainbusk bitvis fantastiska
Ainbusk nöjer sig inte med att bara bjuda på underhållning. De vill lära oss något också, om livet, kärleken och om kvinnlig stolthet.Vanligtvis brukar sådana ambitioner sluta i ett virrvarr av utslitna klyschor och pinsamma monologer.Men dessa fyra gotländskor har något som få andra artister har, något som gör att man tar deras visdomsord på blodigt allvar.Texterna hemlighetenHemligheten ligger till stor del i Marie Nilsson Linds texter, som innehåller den där exakta blandningen av humor och allvar som krävs för att man ska sänka garden och svälja de mest djupsinniga budskapen med hull och hår.Gruppen har också en samspelthet som gör underverk för publikkontakten. Dessa kvinnor har känt varandra utan och innan sedan barnsben och den direkta kommunikationen mellan dem känns naturlig och otvungen, trots att det mesta de säger lär vara nedskrivet på förhand.Tar i från knänaDet är också tydligt att Ainbusk efter 20 år av artisteri har lärt sig att utnyttja medlemmarnas individuella kvaliteter till fullo.Den som tar mest plats i sångsammanhang är utan tvekan Josefin Nilsson, som visar att hon både kan ta i från knäna i en riktigt svart soullåt och viska desperat i den svenskspråkiga versionen av Jacques Brels Ne me quittes pas.Annelie Roswall och Birgitta Jakobsson står för det trygga, för stabila framträdanden med grundmurat självförtroende.SkrattparoxysmerMarie Nilsson Lind är komikern i gänget. Hennes härligt bittra monologer får publiken att vrida sig i skrattparoxysmer.Dessutom har gruppen haft den goda smaken att engagera fantastiska musiker. Slagverkaren André Ferraris konster är ett skådespel i sig.Däremot känns Ainbusks tolkningar av Alphavilles Forever Young och Stings Fields of gold lite överarbetade. Låtarna är alldeles för bra för att fyllas med wailingar och stämsångsarrangemang.Frånsett sådana, smärre skönhetsfläckar är detta dock en imponerande show i all sin variationsrikedom. Faktum är att den är så bra att det känns som om den pågår i en timme, trots att den i själva verket är knappt tre timmar lång inklusive paus.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ainbusk 20-årsjubileum.|Scalateatern, Stockholm. Producent: Märta Skantz. Orkester: Magnus Lindh, André Ferrari och Johan Norberg. På scen: Birgitta Jakobsson, Annelie Roswall, Marie Nilsson Lind och Josefin Nilsson.