Ackis spelar roll i pjäs
En av Uppsalas största arbetsplatser, Akademiska sjukhuset, är en sorts röd tråd i Staffan Westerbergs "spektakel" DASS. Den glädje och sorg som kan rymmas här ska gestaltas på Upsala stadsteaters stora scen och upphovsmannen båderegisserar och spelar huvudrollen själv.
Staffan Westerberg.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan några år tillbaka är Staffan Westerberg Uppsalabo till hälften. Det var kärleken till en annan människa som fick honom att flytta hit — och kärleken till teatern fick honom att behålla Stockholmslägenheten.
Här i Uppsala bor han granne med läkaren Stefan Branth som kunnat bistå med en del tips till DASS. Han medverkar också i rollen som doktor Flirt.
Första akten i Staffan Westerbergs nyskrivna spektakel — som han själv vill kalla det — handlar om att alla gör så gott de kan på sjukhuset. Själv ska han spela sjukhusdirektören Erik Hemingway och pekar stolt på ett fotografi av den riktiga sjukhusdirektören på Akademiska sjukhuset, Erik Hemmingsson, och menar att de är ganska lika. Båda har mustasch till exempel.
I andra akten får vi följa sjukhusdirektören när han blir patient och hamnar i sjukhussängen bredvid Gustaf Fröding, som faktiskt varit patient här i Uppsala för länge sedan, dock på Ulleråker. Där blir det gubbgrubbel.
- Sjukhusdirektören har dött i tredje akten och skickats till Jukkasjärvi. Där blir han Olle i sagan Olles skidfärd och träffar Elsa Beskow som är skitfull i krinolin. Sedan av slutar jag det hela med att jag sjunger Snoddas Flottarkärlek men med ny text, avslöjar teatermannen.
Nej, någon realism är det inte frågan om i hans nyskrivna pjäs, avsedd för vuxna. Pjäsen har enligt honom omformat sig lite under arbetets gång också, men den text som blir över spar författaren till kommande pjäser.
Staffan Westerberg har hållt på med teater sedan han var nio år och byggde en egen liten teater i en pappkartong. Den är med i DASS.
— Precis som alla pjäser som jag har skrivit så handlar DASS om mig själv. Jag kommer aldrig att behöva skriva mina memoarer, för jag har hållt på hela livet med att göra det, säger Staffan Westerberg.
De två nioåringarna Märta Carlén och Leo Warenberg turas om att gestalta Staffan Westerberg som barn. I övriga roller finns Vanna Rosenberg, Gerd Hegnell, Anita Dahl, Aksel Morisse, Crister Olsson, Per Sandberg, Stefan Brandt, samt en kör och en orkester. Gustave Lund och Peder Eneroth, tidigare med i Just D, har skrivit musik och Åke Candell har gjort scenografin. Dansaren Bernard Couchard är medregissör och koreograf.
Staffan Westerberg har praktiskt taget hela sitt yrkesliv spelat i egna pjäser och mestadels för barn, men medverkan i exempelvis Kristina Lugns uppsättningar och i flera filmer på senaste tiden har gett honom lust till annat. Helst skulle han vilja spela Tjechov eller Strindberg.
—Scenen har varit viktigare och sannare än det verkliga livet för mig, säger Staffan Westerberg.
— Det allra viktigaste är att vara trogen sin längtan, och trogen vad man vill ha sagt med en pjäs.