Det är som att Wes Anderson har fått tag i ett exemplar av Svenska dagbladets ekonomisidor och drömt ihop en teaterföreställning. Estetiken från den hyllade storfilmen "Grand Budapest hotel" ligger tung över Elverkets scen ikväll, med en känsla av centraleuropeiska bågar, karnevaliska toner och ett svunnet 1900-tal. Det är alldeles utmärkt.
"Vad är pengar?" bygger på krönikor av ekonomijournalisten Andreas Cervenka och en roman av Dramatens chefsdramaturg Magnus Florin, men dess öppning lånar sitt tilltal från folksagan. En yngling ger sig ut på vandring för att söka guldet, han finner banken och får också en vrå att sova i – men valvet är så märkligt tomt?
Simon Reithner har ett så öppet ansikte som den unge mannen, han som ny och oförstörd kliver omkring i huset hierarki. Danilo Bejarano som förste kamrer är som alltid en fröjd att se, med ett slags låg tyngdpunkt i kropp och röst som både drar ner skratt och slår en kall kil över scenen. Alla inblandade vet mycket väl att kejsaren är naken, och säger det också rakt ut, men det är kanske för absurt för den utomstående att tro på.
Var är pengarna? Varifrån kommer de? Grundläggande frågor får bara kryptiska sentenser till svar: "Berget ser bara berget. Floden ser bara floden." Men, precis som i läsningen av Andreas Cervenkas pedagogiska tidningstexter, så blir det så småningom klarspråk även på banken. Klarspråk om en ekonomisk världsordning som kan jämföras med att stå och dela ut tusenlappar på Grand hotel, och där relationen mellan banker och stater är som den mellan spelare och en snäll casinoägare som ständigt kommer med nya marker. Om att det enda som egentligen går att vara säker på är att de rika blir rikare.
Pjäsen rör sig dagsaktuellt mitt i världen, mitt i onsdagens besked från Riksbanken om ytterligare minusränta. Men på scenen står tiden mer eller mindre still, och det finns ingen egentlig progression eller "handling" – vi svävar istället tillsammans med ensemblen i ett oroande tillstånd. Och det trots att bankdirektörer både avsätts och ersätts, och revorna i personalens kläder blir allt djupare.
Föreställningen blir i sina passager lite för lik en ogestaltad föreläsning, det ska erkännas. Men det är troligen den mest akut angelägna föreläsning du kommer att ta del av på mycket länge.