Teater C, som är något av ett flaggskepp inom Uppsalas friteatervärld, fyller tio år. Med stor spelglädje och kreativitet har de genom åren gett Uppsalapubliken teater, sång och musik för både små och stora i både det lilla och det stora formatet. Om jag skulle beskriva gruppen för någon som inte kände till dem skulle jag ha sagt något i still med ”livsnära och bitterljuvt”.
Inför firandet av tioårsjubileet har gruppen fått lite scentid över. Vad vore då bättre än att fylla den –tiden, scenen – med en en timme lång enmansföreställning inspirerad av såväl cabaret som av livet själv?
Så ungefär lyder programförklaringen för Teater C:s nya musikföreställning Ingrid Andrea på Köttinspektionen.
Den ständiga medlemmen Andrea Geurtsen bjuder tillsamman med musikerna Anders Bromander och Anders Grotherus på en liten show om Andrea själv, om skådespeleri, sång och kärlek.
Det börjar högstämt med Andrea Geurtsen som dyker upp på en balkong ovanför scenen och sjunger en trestämmig folksång tillsammans med musikerna.
Geurtsen bjuder in publiken till showens premiss en-timme-en-skådespelerska/sångerska genom att göra oss delaktiga i en teaterskoleövning som går ut på att förutsättningslöst titta på varandra, se varandra. Och så kommer hon ej osökt in på Zarah Leander och hur hennes röst hade kunnat vara den förebild som hon hade behövt när hon själv växte upp och sökte sin egen röst. För hur många sångerskor som är kontraaltar finns det egentligen, och varför är sopranen idealet?
De små insticken i hennes egna liv som sångerska och skådespelerska är underhållande och underfundiga. Dock hade Geurtsen kunnat dra nytta av ett par extra ögon när programmet sattes ihop. Mellansnacken hade kunnat kortas av, det spelade sökandet av ord tonas ner och vissa av idéerna tänkas igenom ett par varv till.
Andra akten är betydligt bättre sammansatt med kärleken som röd tråd. Höjdpunkterna träder nog in mot slutet när Geurtsen berättar om en pinsam anekdot från uttagningarna till ”Mamma Mia” på Svenska teatern i Helsingfors, för att därefter avsluta med rollens paradnummer ”Money money”. Slutnumret med mera folkmusik och stämsång lämnar mersmak.
Geurtsen visade under kvällen mer än någonting annat visat vilken duktig och mångsidig musikalartist hon är. Med regi och dramaturgisk assistans hade det nog kunnat bli toppbetyg för Ingrid Andrea.