Glitter och vemod med After Dark

Det är en lika glittrig som imponerande nöjeshistoria som After Dark presenterar i sin vemodiga avskedsshow, skriver Susanne Sigroth-Lambe.

Diva. Christer Lindarw hade Uppsalapubliken i sin hand på fredagskvällen i Konserthuset.

Diva. Christer Lindarw hade Uppsalapubliken i sin hand på fredagskvällen i Konserthuset.

Foto: After Sark

Showrecension2017-03-25 10:54
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För mer än fyrtio år sedan, 1976, klev Christer Lindarw och Lasse Flinckman tillsammans med Roger Jönsson upp på scenen på en nattklubb i Stockholm iförda kvinnokläder. De mimade och gestikulerade till förinspelad musik. Allt i uttrycken var liksom mer kvinnligt än vad de flesta kvinnor uttrycker till vardags och dessutom försett med pikanta och burleska undertoner.

Idag finns bara Christer Lindarw kvar av ursprungsgruppen, men fortfarande har han dansare omkring sig och fullt drag i sina scenfigurer och numera sjunger han ofta själv.

Showen, som hade Uppsalapremiär på Konserthuset på fredagskvällen, har fått sitt namn av After Darks ständiga extranummer discodängan "This is it". Kanske är det en del av gruppens framgångar att de valt att agera till kända låtar och parodiera dess ursprungliga artister. Men deras shower har en viss sälta. Att Lindarw som drottning Silvia till exempel sjunger Hasse och Tages revykuplett "Ljuva dröm att få bli en riktig svensk", det är politisk satir på ganska vass nivå. Och denna drottning är förstås med i showens glitterbehängda kavalkad från fyra decennier tillsammans med Carola, Caroline af Ugglas, Beyonce och Diana Ross. Shirley Clamps bröst studsar vilt omkring och Lill Lindfors tappar kjolen i roliga minnesåtergivningar ur nöjeshistorien.

Digitala bilder i fonden kompletterar med gammalt och nytt. De visar också ett gripande bildspel över showkollegor som gått bort i aids. Showen blir till lika delar glittrande nöjeshistoria som en påminnelse om mer rörande gayhistoria.

Nog är det ändå märkligt att After Dark har avancerat från dunkel, Berlindoftande kabaré till rena svenneunderhållningen? Det är fint också, att så många tagit just denna typ av underhållning till sina hjärtan, en lek med könsroller och identiteter, uppiffad med glamouröst glitter i överkant.

Lindarw konstaterar mot slutet att en stor del av deras publik består av damer i hans egen ålder som på senare tid börjat dra med "sin gubbe" till föreställningarna. Men han är genuint glad och rörd över detta. Och han förtjänar verkligen fredagskvällens stående ovationer i Konserthusets stora sal när han avslutningsvis står där, avklädd glamouren och i säckiga jeans med ett skojigt liv med förverkligade fantasier bakom sig och faktiskt även ett sorts missionerande som öppnat publikhjärtan för en tidigare obskyr böjelse bland män, att klä sig i kvinnokläder.

Så långt ifrån de allra flesta av oss är inte After Dark. Vem har inte någon gång drömt om att få leva "La dolce vita"?

Fotnot: Showen ges även under lördagen på Konserthuset i Uppsala.

Show