Jonas Gardell gör entré i sina gamla vanliga blå byxor med elefanter på. Tar scenens enda stol och drar den förtroligt nära rampen. Kör igång med tidsaktualiteter som Svenska akademien, #metoos efterdyningar, miljöhoten för kommande generationer och utser en stackars man på andra raden, Gunnar, till den som ska häcklas och flörtas med denna gång.
För vilken gång är Jonas Gardell i sta´n? Han verkar i alla fall känna sin Uppsalapublik, den folkkära artisten, ståupparen, riksbögen, författaren, ja allt vad han är. "The Queen of fucking everything" som han själv formulerar saken med självklar grandiositet. Det råkar också vara titeln på den kommande showen på Cirkus i Stockholm, för vilken han nu, helt skamlöst, erkänner att han testar texter till.
Men showen är till större delen en helt fullödig ståuppföreställning, om än med enkel inramning. Det är ändå först mot slutet det lite skissartade anas och han själv blir aningen trevande i sin framtoning.
Få av hans skämt saknar undertexter och djup och vore det inte för hans värme i det han gör skulle det inte vara lika roligt att vara i hans sällskap. "Vad ska jag ta bort?"undrar han mot slutet. "Inget!" svarar hardcorefansen längst fram. Nog finns det en del som kan strykas.
Men mycket kan han behålla. Bäst i showen är hans positiva tänkande förmedlat med eleganta ironier. Som när han berättar om det svidande svarta hatbrevet han fått som han kallar fint och där skribenten skrivit under med namn och adress. "Menar han att vi ska bli brevvänner?!" undrar Gardell.
Det han berättar om svenska småstäders slogans är riktigt roligt, det ena mer vansinnigt än det andra och förmodligen alldeles sant.
Och så är det kul med alla hans sköna pk-iga omskrivningar av det som hör livet och döden till. Som till exempel "årsrik", vilket jag som börjar bli det införlivar direkt i ordförrådet.
Något sämre är skämten om kända författares självmord, och om att hans hett efterlängtade barn fiser. Och snälla Jonas Gardell: stryk spyan i texten i slutet. Den kletar liksom fast i tanken. Synd på en annars väldigt fin, vass och rolig kväll med högt och lågt i en klassisk Gardellsk blandning med ett grundackord av kärlek och respekt.
susanne.sigroth-lambe@unt.se