Joe Labero gör entré på en motorcykel i dånande hårdrocksmusik. Den ingången bäddar för en storvulen och spektakulär trolleriföreställning. Men kvällens största överraskning är att Laberos nummer är ur den mer intima genren close-uptrolleri. Artisten trollar fram spelkort ur luften, länkar ihop ringar och låter saker byta plats på det mest magiska vis med uppkavlade jackärmar. Allt visas på storbildsskärmar och vi i publiken stirrar men kan inte upptäcka hur tricken går till. Har Labero möjligen extra fingrar bakom underarmarna?
Laberos show har sina rötter i 1800-talets trollerikonst. Han gör en variant på klassikern "Den itusågade damen". I Uppsala denna fredagskväll är det en tioårig flicka som får lägga sig i den läskiga lådan och inte bara hon blundar när Labero kör ner metallskivor i skåror i lådans lock. Men hon överlever, trots att lådan får ett mellanrum i mitten. Numret kan tyckas bestialiskt, men om man betänker att det skapades under samma tid i England som brittiska suffragetterna kämpade för kvinnlig rösträtt så får det en annan dimension. Damen/flickan utsätts för plågsamma illusioner men reser sig oskadd från upplevelsen.
På 1800-talet hade trollerikonstnären ofta en kvinnlig assistent. Nu har vi 2019 och Joe Laberos assistent är en liten drönare som surrar omkring i luften ovanför parkettpubliken. Han ger sig också på publikens mobiler, uppmanar oss att sätta på dem och filmar det till sin egen sajt, men "lånar" en som han massakrerar – och trollar ihop igen.
Joe Labero gör också återblickar på karriären från det han var Bengt från Alvesta som började öva hemma och till turnéerna över hela världen. Inslaget är segt, det stjäl tid från trollerier i nutid. Men kul att återse ett trettioårigt SVT-inslag om hur han lurar en bankkassörska i Malmö med sitt skickliga vikande av sedlar som förvandlar hundralappar till femhundralappar.
Sidekick i föreställningen är showgruppen Rackartygarna som är rasande skickliga på frivolter, att köra motorcykel på ett hjul och att springa rakt upp på höga väggar. De tumlar omkring likt sockerdrogade sexåringar på ett lekland. Men deras nummer skulle nog må bra av regisseras och att få en gemensam dramatisk uppbyggnad.
Modern maskin, människa och mystik fortsätter att fascinera liten som stor. På väg ut efteråt i den kaosartade trängseln hörde jag några småkillar hävda att de kan samma kortkonster som Labero, som de tränat på med hjälp av youtube. Kanske vi ser någon av dem på arenorna om några år.