För ett par år sedan skulle jag se Martin Sperrs ”Jaktscener från nedre Bayern” för första gången, det var på Nationalteatern i Budapest. Och så tog hörselslingorna slut. Men det är något särskilt med att uppleva teater på ett språk som du absolut inte förstår – det är som att blicken befrias och nya saker framträder.
Något liknande sker i Jasmin Sandras uppsättning av Farnaz Arbabis pjäs ”Brev till en ängel”, där en hel del dialog framförs på persiska. Det mesta går att förstå av sammanhang och svar, men det uppstår något i rummet när vi som är vana att vara på språklig hemmaplan ligger efter i skratt och igenkänning. I den fördröjningen sker en liten men effektiv maktförskjutning.
”Brev till en ängel” är en del av Unga Klaras mentorskapskapsprogram, där yngre scenkonstnärer får stöd att komma vidare i sina yrkesroller. Och även om det absolut finns något prövande i rummet så märks att Jasmin Sandras lagt sin regi med riktning och självförtroende.
En dotter besöker alltså sin pappa och hans krukväxter. Här finns uppenbart bagage, här finns en död mamma och en bror som inte svarar i telefon. Stämningen är ansträngd och infrusen, men böljar sedan fram och tillbaka, med glimtar av rytmiskt samförstånd.
Skådespelaren Nidhal Fares bär sin trötta faderssmärta, liksom den uppflammande glädjen, i varje enskild muskel. Linnea Sundblom, praktikant från teaterhögskolan i Vasa, visar instinkt och energi – och framför allt potential att inom kort bottna ännu djupare. Tillsammans tecknar de en rörande och nyansrik bild av mänsklig oförmåga.