Efter regeringens beslut att skÀrpa flyktingpolitiken florerade i mitt Facebook-flöde en flitigt delad lÀnk om Evian-konferensen 1938, dÄ 32 lÀnder samlades för att diskutera den (judiska) flyktingsströmmen. Stor sympati uttrycktes, men samtliga lÀnder fann nog i sina egna problem.
SÄdana jÀmförelser kan vara relevanta, som pÄminnelse om hur historien upprepar sig, men de kan ocksÄ verka reducerande - punkthÀndelser som fÄr bilda hela, alltför stora resonemang.
Bra konst bör ge mottagaren en chans att försjunka i saker utan att nyanser gÄr förlorade.
"Samtal före döden", en fiktiv gestaltning av Adolf Eichmanns (Johan Ulveson) tvÄ sista timmar i livet, före avrÀttningen i Tel Aviv 1962, fungerar lÀnge sÄ. Baserad pÄ centrala hÀndelser - som Kristallnatten (mördarnas idiom gÀller hÀr) eller Wannseekonferensen - och med avstamp i Hanna Arendts tes om att ondskan Àr banal, mÄlar Adam Price bilden av en transportofficer som inrÀttat sig i eufemismernas led och framhÀrdar med sin retorik Ànda in i döden.
Den judiske domaren (Philip Zandén) vill se Änger men inser efter hand sin fÄfÀnga. Inte för att Eichmann inte skulle vara Ängerfull, utan för att Änger i detta fall Àr oviktigt.
Det centrala blir i stÀllet - och det lyckas pjÀsen med redan i första akten - att visa pÄ det trots allt mÀnskliga. NÀr Eichmann, plötsligt knivskarp, minns en tidig, utdragen gasscen (Zyklon B har Ànnu inte introducerats), kvinnan vars blick han möter, sÄ ryser han - förstÄs alltför aningslös pÄ förhand men uppriktigt uppskakad efterÄt.
Det Àr bilden av en mÀnniska som, bland mÄnga andra, tillÄtit sig att bli en kugge i maskineriet. Den stora skillnaden var att Eichmann sÄ vÀl behÀrskade sin uppgift, logistiken med det europeiska tÄgnÀtet som sin egen Stradivarius, och med drivkraften i de smala strecken pÄ axlarna.
Hustrun Viktoria - en infallsrik Ann-Sofi Rase - gÄr igen i flera Äterblickar, som projektionsyta för det aningslösa, sekonderande och avdramatiserande. Gerhard Hoberstorfers beordrande Heydrich vet desto mer och kan Àven kosta pÄ sig sjÀlvironi - som överlÀgsen arier underlÀgsen judarna.
Vart andra akten lider hemfaller pjÀsen delvis Ät jÀmförelserakter, en eftergift som skriver publiken pÄ nÀsan. Viktoria blir överflödig som förebrÄende förd bakom ljuset, liksom Heydrich Ängerfull pÄ dödsbÀdden - Àven om bÄda ger dramatisk relief till Eichmanns entrÀgenhet.
"Samtal före döden" Àr viktig och ofta stark teater som dock hade vunnit pÄ avskalning och fÀrre förtydliganden.