Talet om manlighetens oundvikliga undergång tycks vara lika gammal som civilisationen själv, eller åtminstone från den tid kvinnor började ta plats i de rum vars tillträde tidigare bara ägdes av män. Inte minst under Strindberg tid verkade manligheten vara under upphällning. "Marodörer", också kallad "Kamraterna", skildrar den självuppoffrande mansveklingen Axel som bara förmår att få hustrun Bertha att älska honom efter fysiska handgripligheter. Han lämnar henne, hon trånar. Det är som ett två timmar långt utspel kring mansrättsaktivisternas devis ”bara bad boys får ju ligga, så vad är poängen”.
Hannes Meidal och Jens Ohlins bearbetning av Strindbergs pjäs behåller huvudkaraktärerna och grundpremissen från Strindbergs pjäs – kulturpojke möter kulturflicka – men i övrigt är det mer frågan om en skruvad pastisch som utspelar sig i ett surrealistiskt rum kallad Elfenbenstornet där kulturaristokratin tycks röra sig mot sitt alltmer avskalade fördärv . Det är ett slags uppgörelse med kulturmannen som idéhistorisk norm, om de kanoniserade berättelserna som vinner gehör på ett allmänmänskligt plan och, inte minst, hur kvalitet på kulturfronten definieras utifrån kriterier som gynnar dem som redan har makten.
Axel Egerman, spelad av Meidal, är högt uppburen författare, ledamot i Akademien och son till den hyllade nobelpristagaren med samma namn. Bahar Pars som Bertha är debutant med seriealbumet ”Inte alla män” (jäpp) och en lovande begåvning, tuff och kompromisslös kring sitt eget skapande. De träffas, blir hejdlöst förälskade och lovar varandra dyrt och heligt en allians där de båda ska vara varandras jämlikar. I teorin är projektet lyckat, vår samtid bär ju med sig alla nödvändiga verktyg i form av roller och begrepp som möjliggör en jämställd livsstil. Som ett kontrast till detta superpar står Karl och Katla, ett par som enligt läpparnas bekännelse är jämlika men där en uråldrig maktobalans tycks vara ingjuten i deras dynamik. Om Berthas väg till frigörelse inte egentligen har så stor insats, så har Katla allt på spel.
Det är inte några stora överraskningar vi ställs inför i "Marodörerna". Givetvis blir Axel ett stycke kränkt man på gränsen till vansinne när Bertha övertrumfar honom på det han kan bäst. Ändå är det en utmärkt, välspelad gestaltning av ett dagsaktuellt, nej ständigt aktuellt, fenomen där kärlek ställs mot maktdynamik. Textbearbetningen av Strindbergs original är väl förvaltad, en riktig fullträff.
Kulturmannen är död, länge leve kulturmannen!