Jag växte upp i Österbotten. Nej, nu hittar jag bara på. Jag växte upp i Östersund, men varje gång jag lyssnar på Vasas flora och fauna känns det som att jag borde vara född på Vasa centralsjukhus. Kanske skulle det förklara varför jag tror mig känna igen mig i deras beskrivningar av livet i en österbottnisk småstad. Snarare än geografisk igenkänning handlar det nog om istället om ett tema som tycks välbekant. Texterna handlar i hög grad om att minnas mer eller mindre banala saker från sin barndom: namnet på någon gammal idrottsklubb, en gammal Volvo och den där vännen som inte längre är ens vän. Vasas flora och fauna ägnar sig helt enkelt en sorts arkeologiska utgrävningar av den egna uppväxtmiljön. Det är lätt att dras med. Jag är nog inte den enda som blandar ihop deras dikt med min verklighet. Österbotten och Östersund flyter ihop.
När bandet denna kväll spelar på Parksnäckan konkurrerar de med en allsvensk fotbollsmatch på Studenternas. Det är kallt och folk fryser. Dessa karga förutsättningar är perfekta för ett band som Vasas flora och fauna. Vi som är där får känna oss lite extra intellektuella som föredrar finlandssvensk indiepop framför allsvensk fotboll. Kanske får det oss att nicka extra igenkännande till låtar som ”Årsdag i Köpenhamn” och dess text om att vara olycklig på Louisiana, ett av världens främsta konstmuseer.
Låtarna bär novellens kännetecken: berättandet är kort och vardagsnära, ibland med en twist mot slutet. Jag önskar att jag slapp skriva att de är både melankoliska och finurliga, eftersom det framstår som en slentrianmässig beskrivning av ett finlandssvenskt band. Men det är svårt att låta bli när låtskrivaren Mattias Björkas rimmar snödriva med antidepressiva. Nog är det både melankoliskt och finurligt, det märks inte minst i det lakoniska mellansnacket.
De stora applåderna kommer främst när de spelar något från debutskivan Släkt med Lotta Svärd (2015). Hit hör exempelvis ”Om jag nånsin far till Jakobstad igen”, en smart tolkning av The Monkees ”If I Ever Get to Saginaw Again”. Betyder det att Vasas flora och fauna var bättre förr? Kanske, men man måste också komma ihåg att publiken utgörs av nostalgiker, melankoliker och annat svårt folk. Vi tycker allt var lite bättre förr.