Iiris Viljanen bjöd på en stämningsfull julkonsert med finskt vemod.
Iiris Viljanen – "En finsk jul"
Katalin
7 december 2021
Det handlar inte bara om kålrotslåda och karelska piroger när det lackar mot jul i vårt östra grannland. Det kan lika gärna vara ett fint konsertbesök på Katalin av Iiris Viljanen. Hennes album ”En finsk jul” var absolut förra årets bästa julalbum – bland de bättre överhuvudtaget. Här finns inget insmickrande eller sockersötande, bara ett slags vemodig glädje över en vacker högtid som man får fylla med det man själv vill. Lite religiöst anstucken är hon nog också.
Konserten inleddes stämningsfullt med att Uppsalas stolthet Lisa Grotherus tände levande ljus på scenen innan resten av musikerna kom på plats. Alla var utklädda i något slags pseudomedeltida kläder – varit på Gotland i somras månne? Det gav både förstärkning av den sakrala stämningen likaväl som det skapade en välbehövlig distans till det seriösa.
På scenen fanns också en urna inramad av gravlyktor. Men inte var det väl den mormor som Viljanen hyllade med att sjunga ett par sånger ur barndomens sångbok ”Joulun toivelaulukirja”? Fina sånger hur som helst, jag önskar att vi fått lära oss lite av den finska munsorten i skolan så att jag förstått något av texterna. Som bönhörd sjöng hon ”Härlig är jorden/Maa on niin kaunis” på både svenska och finska som avslutning på ordinarie set.
Nils Berg, Iiris Viljanen, Felisia Westberg, Lisa Grotherus och Misha Grind var fint samspelta.
Framträdandet inleddes med skönt svängande instrumentala ”Snövit”, ”Winter is coming" kom senare fast kylan fick stanna utomhus. Musiken vandrade mellan folkmusik, jazz och visa. Iiris Viljanens särpräglade röst med det härliga finlandssvenska idiomet fick texterna att vibrera av känsla utan att det blev sentimentalt. Hennes pianospel var enkelt men effektivt. Musikerna kompletterade henne fint. Förutom nämnda Lisa Grotherus på klarinetter fanns Nils Berg med på saxofon, flöjt och emellanåt piano, basisten Felisia Westberg samt slagverkaren Mischa Grind med.
Efter en alltför kort timme var det över och superba ”Brevväxlingar” kom som extranummer. Det är en av de låtar jag spelat mest den senaste tiden, den är så oerhört träffsäker i sitt anslag, så vemodig men ändå livsbejakande. Så kändes också hela denna konsert som Iiris Viljanen ledd av flöjtspelande Nils Berg avslutade med att gå genom publiken sjungande på en gammal folkvisa.
På detta ovanliga sätt slutade en även i övrigt originell konsert. Julen är räddad!