Konsert
Uppsala kammarorkester
Uppsala Konsert & Kongress
2 september
Det var en mĂ€rkbart rörd orkesterchef som hĂ€lsade vĂ€lkommen till den ungefĂ€r 300 personer starka publiken nĂ€r Uppsala kammarorkester hade sin första konsert pĂ„ nĂ€stan ett Ă„r. Mona Gunnarsson kunde dessutom vĂ€lkomna komponisten Sally Beamish som pĂ„passligt var pĂ„ besök. Tillsammans med kvĂ€llens solist Francisca Skoogh höll Beamish en levande och medryckande introduktion till sin pianokonsert âCity Stanzasâ och visade hur mycket det förhöll sig till kvĂ€llens andra komponist, Ludvig van Beethoven (som dock inte var pĂ„ plats). Ett mycket bra grepp som gav en helt annan ingĂ„ng till verket. Det kan annars vara svĂ„rare att förhĂ„lla sig till helt ny musik.
Beamishs stycke förhĂ„ller sig i mycket till Beethovens första pianokonsert, dock utan plagiat eller mĂ€rkbara lĂ„n. DĂ€remot en del av dennes musikaliska grepp, fastĂ€n helt i hennes eget tonsprĂ„k. Inte minst fanns hĂ€r en pregnant rytmik som krĂ€vde full nĂ€rvaro, av bĂ„de publik och orkester. Inledande âBurlesqueâ startade med en suggestiv och spĂ€nnande klangvĂ€rld dĂ€r man fick sitta pĂ„ helspĂ€nn inför vad som skulle hĂ€nda. I âRequiemâ vĂ€xte musiken organiskt med ett bĂ€rande tema av glissandon. I avslutande ââRondo: Allegro Scherzandoâ med smak Ă€ven av Stravinskij fick solisten Francisca Skoogh verkligen ta i. NĂ„got hon gjorde fint och kraftfullt konserten igenom, denna multibegĂ„vade artist (förutom pianist ocksĂ„ filosofie doktor och legitimerad psykolog). âCity Stansaz Pianokonsert Nr 3â tĂ„l att framföras flera gĂ„nger. VĂ€lkommen igen Sally Beamish!
Om det verket nosade pĂ„ den gamle Luddes domĂ€ner sĂ„ var balettsviten âPrometheusâ â tonsĂ€ttarens enda balett â desto mer Beethovensk, förstĂ„s. Bra gjort av en inte sĂ„ stor orkester att fĂ„ fram bĂ„de det monumentala och det skira i hans musik. TyvĂ€rr kunde man bara fĂ„ handlingen berĂ€ttad dĂ„ det inte var nĂ„gon dansförestĂ€llning. SuverĂ€na Rebecca Miller pĂ„ dirigentpulten gjorde dock sitt bĂ€sta för att kompensera med sitt synnerligen uttrycksfulla kroppssprĂ„k. Mer dansant Ă€n sĂ„ har jag aldrig sett en dirigent. Man hade nĂ€stan kunnat visualisera musiken bara genom att se henne.
Anpassningen till pandemitiderna var stora, förutom publiktaket sÄ leddes publiken frÄn start in i olika fÄllor till sina platser med personal i varje kritiskt moment. Bra jobbat!