Små snöhögar på golvet som blinkar inifrån möter oss när vi trevar oss fram för att sätta oss. Publiken är placerad med ansiktena mot varandra på var sida om en avlång scen. Från en rökmaskin virvlar det ned rök på golvet, runt snöhögarna. Den väller fjäderlätt, virvlande, med sensuellt mjuka rörelser längs golvet.
Publiken på de främsta raderna har rök upp över fotknölarna. Det enda ljud som hörs är ett ensamt vinande, som om det skulle blåsa på månen.
Röken avlöses av glödande belysta såpbubblor till brasknäppningar för att övergå i eldrött belyst rök, strax under taket och stilla elektronisk musik.
Den danska koreografen Mette Ingvartsen har hyllats för fascinerande och utmanande dansföreställningar. Hon inledde förra årets Tuppfestival i Uppsala med att tillsammans med en kollega hoppa på studsmatta i en timme. Här har hon fortsatt undersöka rörelsers mer meditativa kvaliteter och då helt enkelt rationaliserat bort dansarna från scenen.
Elementens rörelser avlöser smidigt varandra. Ljusets färger förändras stillsamt och drömmande. Det är som om Strindbergs förord till Ett drömspel, "fördubblas, klyvas och dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas" iscensatts bokstavligen, men utan det inledande ordet "personer". Rörelsekonsten är abstrakt och meditativ. Närmare bildkonst än så här kan man nog inte komma med koreografi.
Fotnot: Föreställningen ges även i dag, torsdag.