Det har varit tyst på musikfronten från Lisa Miskovsky i några år, men en ny skiva är på gång och under sommaren turnerar hon landet runt. På torsdagskvällen var det Uppsalas tur att få besök och det var nästan fullsatt i Parksnäckan. Jublet var stort när hon och hennes musiker gjorde entré på scenen. Uppbackad av Pelle Ekerstam (A Beautiful Friend) på akustisk gitarr och Kalle Lundin (Winhill/Losehill) på klaviatur inledde hon med låten ”Wild winds” från senaste albumet ”Umeå”. Det akustiska anslaget lyfte låten flera steg och Miskovsky sjunger bättre än någonsin. På sina skivor kan Miskovskys låtar ibland bli för välpolerade och kännas för radioanpassade, men den här instrumenteringen visade verkligen vilken tidlös kvalitet hennes musik har.
Låtlistan kom att bjuda på den ena publikfavoriten efter den andra, från debutsingeln ”Driving one of your cars” via hits som ”Mary”, ”Sing to me”, ”Sweet misery” och ”Lady Stardust” till Melodifestivallåten ”Why start a fire” och låten ”Still Alive” från plattformsspelet ”Mirror’s edge”. Det avskalade formatet var tilltalande och nästan varje låt överträffade sina originalversioner, inte minst tack vare Ekerstams och Lundins stämsång. Kvällens höjdpunkt var den jazziga tappningen av ”A brand new day” och den lite mindre uppmärksammade ”Out of air” från senaste albumet.
Miskovsky bjöd på ett smakprov från sin kommande skiva. Låten hette ”Stop for the night” och med smakfulla, förinspelade trummor som extra krydda kring de akustiska instrumenten bådar den gott.
Mellan låtarna gav Miskovsky ett avspänt intryck när hon berättade anekdoter från sin karriär och hur det kan vara att bo kvar i hemstaden när många andra flyttar därifrån. Hon såg ut att trivas på scenen och fick bra kontakt med publiken, så att det nästan kändes som att spelningen ägde rum hemma i hennes vardagsrum.
Spelningen kändes dock i kortaste laget. Redan efter sex låtar blev det paus och därefter bara sju till, plus en lagombra tolkning av Bruce Springsteens ”Dancing in the dark” som enda extranummer. Det är förståeligt att Parksnäckan vill ha paus i spelningar för att kunna sälja dryck och tilltugg, men det gör också att spelningar tappar en hel del av sin energinivå. Miskovskys spelning bjöd på en stark låtlista och förträffliga insatser av henne själv och musikerna, men hade vunnit både på att inkludera fler låtar och att ha avstått från pausen.