Det är faktiskt lite förvånande. Jazzen är ju på ett sätt en smal genre, trots rikedomen i stilar. Men när det gäller utgivna plattor har det sedan länge kommit en strid ström av utgåvor, kanske för att jazzälskaren är en person som gärna har fysiska exemplar av sin musik. Hur som, en tröst är det innan konserterna kommit i gång riktigt att det kommer så många bra plattor.
Uppsala med omnejd är starkt fäste, både vad det gäller spelställen och musiker. Vill man ha tag i tidigare musik från orten rekommenderas ett besök på Vax Records. Där finns bland annat Good Morning Blues, Gösta Rundqvist, Claes Janson och inte minst den utmärkta boken om Bengt Hallberg.
Många musiker härifrån har tillbringat en del av sommaren på Visingsö på någon av de kurser som Björn Sjödin brukar arrangera. Det startade 1981 och har sedan dess varit ett stadigt inslag. Nu finns en hel del av musiken därifrån på ett dubbelalbum, ”Jazz på Visingsö 40 år”. Det är imponerande hur många som besökt ön, från Uppsala bland andra Claes Janson, Rick Taub, Ulf Johansson Werre, Gösta Rundqvist, med flera.
Vad som är jazz eller inte kan de som är intresserade diskutera. För mig räcker det ofta med att musiken har ett stort improviserat innehåll. Jazzen lånar också mycket från folkmusiken så varför inte det omvända? Internationellt kände Olov Johansson har med sitt Väsen förflyttat gränserna för musiken. På nya ”Duo” är gruppen bantad till två personer. Kvar är Johansson och Mikael Marin sedan Roger Tallroth tråkigt nog valt att lämna. Han saknas, även om kvarvarande musiker förstås har så stort förråd av kunnande att det blivit fin musik även nu. Instrumenten i första hand är silverbasharpa respektive nedstämd viola och minicello – bara det! Spännande klanger och emellanåt furiösa rytmer parade med himmelskt sköna melodier.
Olov Johansson är också aktuell med albumet ”In beat ween rhythm” där han spelar med en annan avgången Väsenmedlem, slagverkaren André Ferrari. Här gör de mer experimentell musik på preparerad nyckelharpa och slagverk. Spännande och suggestiva klanger och rytmer där folkmusiken skiner igenom tydligt men i helt nytt sällskap. Roligt!
Folkmusik finns också som influens här och var på en supertrio med pianisten Jan Lundgren, basisten Lars Danielsson och sopransaxofonisten Emile Parisien. På albumet ”Into the night” visar de upp ett tätt samspel och får ut det mesta av sättningen.
Annars låter väl den svenska jazzen sig ganska lik: det är kompetenta och skickliga musiker, men det är inte så ofta spännande. Men välspelade och lyssningsvärda album i sin egen rätt kommer det många: pianisten Adam Forkelid med ”1st Movement”, trombonisten Peter Dahlgren ”Unicorns first” (fin tolkning av ”Farewell my lovely”) och Stockholm Swing All Stars med ”Vol 1” för de som vill höra riktigt gammaldags jazz.
Över sundet då. Danmark har också många starka namn på jazzsidan. Sångerskan Sinne Eeg vågar bjuda på naken musik tillsammans med basisten Thomas Fonnesbaek på ”Staying in touch” – riktigt fint! Gitarristen Mikkel Nordsø blandar in kraftig funk på ”Nine”, med bra sångare dessutom i Caroline Franceska. Även om inte ”alla danskar lirar dixie” så finns förstås mycket av traditionell jazz där också. Nestorn Thomas Clausen, piano, och hans trio är en av dem. På ”Back 2 Basics” visar de hur det ska låta när man tolkar Berlin, Rodgers, Legrand & Co.