Konsert
Marisa Monte
Uppsala Konsert & Kongress
Fredag 18 oktober
Betyg: 5
Stämningen sätts redan i UKK:s foajé. Språket. Den brasilianska portugisiskan studsar, sköljer mellan människorna i den tillströmmande publiken uppför rulltrapporna till sjätte våningen. Brasilianare från hela landet och tillresta från andra länder intar så småningom sina platser för sångerskans enda konsert i Sverige, och det sjuder redan bland glitter och skratt.
Så kommer hon.
Marisa Monte, den efterlängtade brasilianska sångerskan som har förkroppsligat Brasiliens innersta väsen med sin operaskolade röst och sin djupa samba blandat med jazz, pop och soul.
Hon äntrar stora scenen i svart klänning och hatt och inleder med låten "Maria de verdade". Publiken är med henne från första stund. Hon håller den med sin kraftfulla, känsliga, överdådiga stämma konserten igenom. Och ja, det är mycket hjärta, mycket smärta och förstås saudade, den eviga längtan. Som livet självt.
Men hatten åker snabbt av.
I över tre decennium har hon spelat sin musik. Marisa Monte har belönats med flera Latin Grammy Awards och två av hennes skivor finns med på musikmagasinet Rolling Stones lista över de 100 bästa brasilianska albumen genom tiderna. Hon ses som Brasiliens största sångerska.
Samma år 1989 som hon gav ut sin första platta köpte jag den på kassett i Salvador, Brasiliens första huvudstad, och spelade den i min walkman på min väg genom landet. Låtarna har sedan följt mig, stöttat mig och lyft mig när mitt driv i perioder gått i ide. Otaliga är de timmar som jag dansat till hennes låt "Chocolate".
I dag känns Marisa Monte mer tillbakalutad, mer "carioca" som den Riofödda kvinna hon är, mer smäktande bossa nova och "Ipanema". Jag får medhåll av en brasiliansk kvinna i publiken "Så blir det med åldern" säger hon.
När hon gör låten "Eu sei" mer upptempad med ännu mer percussion och därefter "Pra melhorar" då blir festyran total. De som inte redan har stått upp reser sig, sträcker ut sina medhavda brasilianska flaggor. Hela salen gungar i samba och under "Amor I love you" sjunger alla för full hals. Lokalen är inte den allra bästa för dansande publik men det struntar alla i. Publiken kan sin Marisa och ger henne all sin kärlek.
Efter två extra nummer, med gitarrbyte emellan (jag tappade tidigt räkningen på hennes gitarrbyten) får hon en blombukett i famnen och börjar sjunga "Bem se se quis" acapella och publiken svarar.
Marisa Monte drar sig långsamt tillbaka från strålkastarljuset. Världsstjärnan lämnar scenen och sången stiger än högre från publiken som gungande, sjungande går ut från salen.