I en tid då nya restauranger ibland kan kännas som klippta ur en mall är det uppfriskande med färgstarka nykomlingar som följer sitt eget huvud.
Vergina Palace är ett sådant tillskott. Om namnet inte känns helt obekant beror det på att moderkrogen med samma namn funnits i en del år, belägen i Svista norr om Uppsala.
Det rör sig om en grekisk krog med ganska otypisk inredning. Inget rustikt mys här inte, utan det är grällt och glittrigt som gäller. Patrullen blir lite lätt överrumplad av den överdådiga, närmast pråliga – men samtidigt charmiga – stilen. De turkosa stolsryggarnas klädsel har strass i sig, bara för att ta ett exempel. Lägg till en kritvit flygel mitt i matsalen.
Efter att ögonen vant sig vid miljön är det också en liten överraskning som väntar när man slår ned blicken i menyn. Visst finns sedvanliga inslag som bifteki och papoutsaki, men sedan kommer otippade franska klassiker under à la carte-avdelningen, som filet de boeuf au kantarell och Coquilles des homards des crevettes saint jacques – en rätt med hummer, musslor och räkor i vitvinstryffelsås. Än mer uppseendeväckande är priset på 595 kronor.
Men vi börjar med förrätterna, som inte är fullt så majestätiska. Kolokifthokeftedes är friterade zucchinibollar, som serveras med en ljuvlig tzatziki. Smakerna är milda, man känner inte så mycket av utlovad mynta, men bollarna (mer som plättar) är frasiga och fina på ett trevligt hemlagat sätt. Mbougiourdi är fin i all sin enkelhet, med ugnsbakad feta, oregano, tomater och chili i en liten form. Men priserna känns aningen höga för det man får.
Huvudrätterna då: calamari fritti går förstås inte att undvika. De små bläckfiskarna är frasiga och bra och det ska sägas att Vergina Palace gör nog stans bästa tzatziki. Den råstekta potatisen till återkommer i många rätter, vid några besök har den känts som att den legat till sig lite för mycket, men i grundutförandet är den schyst.
En annan rätt från avdelningen ”grekisk husmanskost” är den vegetariska grytan tourlou, som är tomatbaserad med mycket fint tillagade grönsaker. Smakerna är goda och lyfts ytterligare av riven saganaki. På den generösa tallriken tronar även en svan (!) skuren i ett enda stycke rättika. Överdåd, som sagt.
Är man den hungriga typen är det inte fel att dra in den mixade grilltalltriken. In kommer en avlång tallrik som ser ut som en välfylld båt med souvlaki, lammkotlett, bifteki och en bit kyckling plus diverse tillbehör. Priset är saftigt, 375 kronor, men maten likaså. Inte alls så hårdgrillat som det ibland kan bli.
På dessertfronten briljerar en annan klassiker, baklavan, som är generöst tilltagen, nötstinn och har en fin ton av apelsinblom och kanel. Det hemlagade, mycket goda bakverket får en extra smakskjuts av bär, glass och grädde. En annan dessert, Christinas special, är lite mer experimentell med vitchokladglass med rejält täcke mjölkchokladsås plus grädde och maräng. Det hela blir lite för smetigt för att vara helt njutbart.
Den bubbla av kitschig glamour som man omsluts av vid ett besök på Vergina Palace gör ett besök tveklöst speciellt, inget annat kan sägas, men miljön är nog en vattendelare. Maten har sina goda stunder, även om man inte blir riktigt klok på prissättningen. Ett litet frågetecken för servicen som är mycket vänlig och trevlig, men samtidigt ganska frånvarande i omgångar.
En upplevelse är det ändå onekligen.