Genialt som i sin New York-trilogi låter Paul Auster personerna tråckla sig i och ur varandra också i sin nya mäktiga roman ”4321”. Barn föds och blir tonåringar och tar upp kampen mot tradition och föräldrageneration i studentrevolternas, Kennedy-mordens, Medborgarrättsrörelsens och Vietnam-krigets Amerika.
Austers gestalter, födda samma år som han (1947), förnimmer extasen i själva kampen. De kastar sig i in den och i sport och studier med samma frenesi, medan sexualiteten river i dem och kärleken kastar dem mellan paradis och helvete.
För dessa medelklassens söner och döttrar finns bara två val. För killarna college eller Vietnam. För tjejerna college eller hemmafru.
I vibrerande prosastycken visar Auster världen genom deras ögon.
Ibland ser han på dem utifrån. Till exempel genom en kameralins. Det kan gälla den lille åttaåring som räddar sig genom fasan, sedan hans far bränts inne vid en mordbrand, genom att timme efter timme titta på filmer med Helan och Halvan.
Hans mor fångar honom bakifrån på bild, där han sitter hopkrupen med kotorna synliga genom kläderna. Att så utan åthävor kunna skildra ren förtätad sorg och väcka äkta ömhet, visar mästarklass.
Befängt, för att inte säga oförskämt, är det däremot att lämna ifrån sig en roman på närmare 1000 sidor. Då måste den vara intensivt levande på varenda sida. Det är inte ”4321”. Man tröttnar. Dels på grund av dödkött som kunde skurits bort. Dels för att man har ett herrans sjå att inte tappa röda tråden i de fyra berättelser som skildrar samma person i fyra alternativa liv.
Till och med bokens översättare Ulla Roseen, en av Sveriges absolut bästa i sin genre, tycks tappa koncentrationen och kallar ett par gånger huvudpersonens farfar för morfar.
Nu när jag har gnällt, åter till huvudspåret!
”4321” är en strålande roman om att vara barn och ung. Och om att rasa mot Gud som låter döden ställa allting på ända.
”4321” är ett levande dokument om en generation, aggressivare än de föregående. Auster skildrar hur den slet åt sig makten i tron att världen kunde förändras genom Love och universitetsockupationer.
”4321” är en hoppfull appell för dikt och konst och musik som fortsätter att gå som svärd in i människor också sedan vi tvingats se koncentrationslägren.
Och slutligen berättar denna tegelsten massor om sin författare, som både är och inte är dess huvudperson Archie Ferguson, vilken uppträder i fyra alternativa liv. Därav bokens titel ”4321”.
I bokens slut reser Ferguson iväg för att skriva en roman ”om fyra identiska men olika människor med samma namn”. Han är en av dem.
En anekdot om hur hans farfar, en rysk jude som utvandrade till Amerika, uppmanades av en landsman att kalla sig Rockefeller för att nå framgång i det nya landet, triggar Fergusons fantasi.
På en tjänstemans fråga om farfaderns namn sa denne: ”Jag har glömt”, vilket på jiddisch blir ”Ikh hob fargessen”. Och tjänstemannen skrev ner ”Ichahod Ferguson”. Därmed börjar bokens Archi Ferguson leka med tanken på de alternativa liv de olika namnen kunde lett till.
På kornet skildrar Auster barnet och tonåringen Archi Ferguson:
6-åringen som tyckte att det var väl lika bra, när hans 18-årige kusin, som kallat honom ”puttefnask” och annat otrevligt, stupade i Korea.
13- åringen som ”funderade på varför det inte fanns en lag som tillät barn att ta ut skilsmässa från sina föräldrar”.
Tonåringen som nästan skrattade ihjäl sig när kompisen berättade om tjejen som rodnande teg när läraren bad få veta vilken kroppsdel som kunde expandera till sex gånger sin storlek (=ögats pupill), varvid läraren sa henne tre saker:
Du har inte gjort läxan.
Du har snuskig fantasi.
Du kommer att bli bittert besviken.
Allvaret och inte det anekdotiska dominerar förstås romanen, där anspelningar på film och litteratur är ständigt återkommande. I det rika och levande persongalleriet framträder, utom Archi Ferguson, flickan Amy, ibland hans ingifta kusin, ibland hans styvsyster men alltid den han älskar. Flammande rödhårig, hett engagerad, kämpar hon bland de mest radikala för en bättre värld.
New York förblir staden för Archi och Amy. Och i New York ligger Columbia, universitetet där 1968 års studentrevolter startade.
Amy på barrikaderna, Ferguson, som reporter, iakttagaren och skildraren, för läsaren rakt in i händelserna. Det är sanningen Auster vill åt, alltmedan en av revoltens centralfigurer, Mark Rudd, känslig som en jazzmusiker inför stämningar, improviserar. Och vi får vara med!
Visst är det fantastiskt! Och visst är den bra, ”4321”! Men lång!