Inte alltid omistlig Norén

John Sjögren funderar pÄ om maskinen Lars Norén börjat överproducera.

Bibeln Àr en Äterkommande referenspunkt för den talande i Lars Noréns nya bok "EfterlÀmnat".

Bibeln Àr en Äterkommande referenspunkt för den talande i Lars Noréns nya bok "EfterlÀmnat".

Foto: Claudio Bresciani / TT

Litteraturrecension2017-01-18 21:00
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

”SprĂ„kmaskinen” valde Ulf Olsson att kalla sin bok om Lars NorĂ©ns författarskap som kom 2013. Det var en vĂ€l vald titel. Det finns utan tvekan nĂ„got maskinellt, nĂ„got nĂ€rmast maniskt och tvĂ„ngsmĂ€ssigt, över NorĂ©ns författande. Allting tycks kunna malas ner i den stora sprĂ„kmaskinen. Ut kommer ett nĂ€stan oavbrutet flöde av ord.

För det Àr ju alldeles ­uppenbart en mycket produktiv maskin. Norén kommer nu med sitt tredje prosaverk sedan Äterkomsten till genren 2012. Sedan dess har han dessutom hunnit ge ut en diktsamling, en bok med poetiska fragment och ytterligare en del i den famösa dagboken. Har maskinen börjat överproducera?

Det skulle kanske vara orÀttvist att svara jakande pÄ den frÄgan. Den stora produktiviteten har alltid varit Noréns arbetssÀtt, den metod som fött fram ett av vÄrt lands riktigt betydande författarskap. Men vad som börjar bli uppenbart Àr att allt som kommer ut ur den dÀr sprÄkmaskinen inte Àr lika lÀsvÀrt.

”Stoft”, NorĂ©ns diktbok som kom förra Ă„tet, var en ­drabbande poetisk för­beredelse inför döden. ­”EfterlĂ€mnat” gör lĂ„ngt ifrĂ„n samma starka intryck. Det Ă€r pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt en imponerande bok. Produkterna som kommer ut ur NorĂ©ns ordfabrik hĂ„ller alla en hög lĂ€gstanivĂ„ och bĂ€r alltid pĂ„ en omisskĂ€nnligt egen stil. Men omistligt, det Ă€r ­knappast allt som den dĂ€r sprĂ„kmaskinen producerar.

”EfterlĂ€mnat” Ă€r som sagt det tredje prosaverket, efter ”Filosofins natt” och ”Ingen”, som NorĂ©n pĂ„ kort tid gett ut. Texten skulle dock lika gĂ€rna kunna vara en utvikning till nĂ„gon av 90-talspjĂ€serna ”Ett sorts Hades” eller ”Personkrets 3:1”. Det hela Ă€r en enda lĂ„ng monolog, en vĂ€ldig utandning av ord, dĂ€r en Ă„ldrad man, som vi förstĂ„r lider av svĂ„r schizofreni, berĂ€ttar om sitt liv: De lĂ„nga vistelserna pĂ„ mentalsjukhus, de vidriga övergreppen i barndomen, relationen till modern och fadern, den cancersjuka hustrun och de tre sönerna. Allt detta Ă€r förlorat, ligger bakom den talande, som försöker fiska upp bilder och betydelser ur de förvirrande minnesfragmenten.

PÄ grund av den talandes sjukdom Àr det svÄrt för lÀsaren att veta vad som Àr verkligt och vad som Àr ett resultat av sjukdomen. Allting sammanblandas. Tiden upplöses. Stundtals glasklart vackra existentiella iakttagelser varvas med rent nonsens och ett perverterat sexuellt sprÄk. Bibeln Àr en Äterkommande referenspunkt för den talande.

Allting Àr dessutom ­skrivet som ett jÀttelikt ordflöde, utan vare sig styckes­indelning, punkter eller kommatering, men med stor bokstav som markering för varje ny mening. LÀttlÀst har aldrig varit ett ledord i Noréns ordfabrik.

Norén har en förmÄga att inte bara sprÄkligt utan ocksÄ emotionellt fÄnga det sjuka. Att han har en varm kÀnsla för mÀnniskor i marginalen, dessa mÀnniskor som vi alltför ofta tenderar att inte vilja se, visade ­Norén redan i de redan nÀmnda 90-talspjÀserna. HÀr fortsÀtter han pÄ det spÄr han gav sig in pÄ redan dÄ; att genom dessa mÀnni­skor visa pÄ hela vÄrt samhÀlles sjukdom. Men ocksÄ att genom och i det sjuka peka pÄ det som Àr friskt.

För den talandes strĂ€van i ”EfterlĂ€mnat” Ă€r i sjĂ€lva verket mycket allmĂ€ngiltig. Han vill förstĂ„ sitt liv, hitta hem. ”Jag letar efter mitt hem och minne”, sĂ€ger han, ”En plats dĂ€r jag kunde uppleva hemkĂ€nsla”. Är det inte den platsen vi alla letar efter?

SÄ, jodÄ, Àven denna text ur den stora sprÄkmaskinen bÀr pÄ uppenbara kvaliteter. Jag kommer dock inte ifrÄn kÀnslan av att den norénska ordfabriken börjat fokusera lite för mycket pÄ produktionsmaximering och lite för lite pÄ produkternas hÄllbarhet.

Litteratur

Lars Norén

EfterlÀmnat

Albert Bonniers förlag