I Heby kommun ligger Upplands nordvästligaste socken Nora med tätorten Tärnsjö. Där föddes julafton 1936 författaren till denna bok, Ulf Norlén, och tidigare, 22 september 1929, i Ingbo på socknens landsbygd den som nu skall anmäla boken. Ulf bor som pensionär t Sandviken.
Sägas skall att vi skolpojkar och flickor från byarna kände oss lite underlägsna dem som bodde i Tärnsjö, ett järnvägssamhälle med dryga tusentalet invånare på den tiden. Det omtalades gärna av oss som ”framme”. ”Har du vurri framma nå i vickan?” kunde det heta.
Samhället var rikt på affärer av olika slag och här fanns dessutom flera bankkontor, några industrier samt inte minst järnvägsstationen vid Sala-Gysinge-Gävle järnväg som tillkom i början av 1900-talet och försvann först 1963. Här låg också vid Torget Norléns affär som drevs av Ulfs far Hasse och hans farbror Erik. Den var ett slags diversehandel med tobak, tidningar med mera i ett avsnitt och enklare klädvaror i ett annat. Hasse minns jag särskilt för att han var en god berättare.
Jag tycker att Hasse i sin himmel kan vara stolt över sin son. Ulf skriver med kläm och det finns inget att anmärka på den stilistiska förmågan. Sedan skall det nog sägas att de sista avsnitten av boken med alla dess noteringar av idrottsresultat med mera är mest intressant för familjen och den trängre vänkretsen.
Författaren nämner också sina förfäder i olika led och häri ligger bokens styrka och dess intresse för läsare i allmänhet. Den visar hur en man lämnar bondeklassen och skaffar sig utbildning och sedan byter namn. Det är Ulfs farfar August Norlén (1854-1918). Han kom från en bondefamilj i Nora och slog sig fram, delvis mot föräldrarnas vilja, och for till Uppsala, där han såväl avlade organistexamen som genomgick seminariet. Han blev så småningom folkskollärare i Tärnsjö. Han var som sådan i kretsen av Nora sockens lärare, dit mina föräldrar kom att höra på 1910-talet, mycket välaktad och något av en nestor. Han utgav ett par läroböcker, bland annat en kortfattad men välgjord sockenhistoria. Han och hans hustru fick sex barn. Några är redan nämnda. Men förutom dessa fanns bankmannen Nore, som jämte hustrun Nelly (hon bakade de godaste kakor jag ätit!) tillhörde mina föräldrars vänkrets. De förenades i intresset för Nora sockens förflutna genom verksamhet i Hembygdsföreningen, som ännu existerar.
Genom sin anspråkslöst presenterade men innehållsrika bok har Ulf Norén kunnat ge oss läsare inblickar i de senaste århundradenas sociala och pedagogiska historia.