Förälskelser och passionerade men flyktiga förbindelser med abrupta slut är återkommande teman i Oline Stigs novellsamling ”Hägring”. De flesta av samlingens tolv noveller är relationsdramer där karaktärerna ofta bär på dunkla hemligheter eller tvingas att konfrontera skuggor ur det förflutna. I novell efter novell skildras tillfälliga möten, oavslutade samtal, livsval som för personen själv eller för hennes närmaste blir begripliga först i efterskott eller som tvärtom får dramatiska konsekvenser i nutid. När svenska Maria i ”Sarzano sul mare” reser tillbaka till det hotell vid Medelhavet där hon några decennier tidigare upplevde en passionerad kärlekshistoria får hon oväntat träffa mannen som hon brådstörtat flydde ifrån. För italienska Angela i ”Ett förälskat sinne” får historien om hennes möte med svenske Henric i Rimini år 1966 ett avslut i och med dennes begravning i Stockholm fyrtio år senare. Också i ”Under en lycklig stjärna” respektive ”Vänskap” finns retrospektiva berättelser om huvudpersonernas flyktiga kärleksrelationer under deras resor till Frankrike.
Oline Stig ger sina gestalter en diffus prägel och hon ser till att vissa av dem aldrig möts, vilket får dem att förbli gåtfulla för såväl sin omgivning som för läsaren. För Olof, huvudpersonen i titelnovellen ”Hägring”, leder sökandet efter hans svårfångade eller rentav fiktiva Facebookvän Catrine Marcel till reflektioner över kärlekens väsen. ”Återkomst” är en skickligt konstruerad historia där den unge manlige författaren och den kvinnliga medelålderskritiker som sågar hans debutroman förändrar varandras liv i grunden men utan att de någonsin möts i verkligheten. I ”Simona och hästarna” är sanningen om den excentriska Simonas liv både mer jordnära och mer tragisk än alla de osannolika rykten som omger henne.
Tyvärr känns samlingen i sin helhet både monoton och berättartekniskt sett mycket ojämn. Stig pendlar mellan å ena sidan klart avrundade berättelser där de hemligheter som hon så gärna fyller sina gestalters liv med får en förklaring, och å den andra en mer impressionistisk berättarform där slutet lämnas öppet. I flera av novellerna (”Hägring”, ”Sarzano sul mare”) är händelseförloppet alltför löst konstruerat. Ibland tycks Stig helt enkelt ha alltför bråttom med att lotsa läsaren fram till slutet. I ”Under en lycklig stjärna” hade berättelsen fungerat alldeles utmärkt även utan bakgrundshistorien om det stormiga kärleksförhållandet i Paris. ”Vänskap” och ”Levitation” förmår inte engagera mig det minsta.
Desto starkare framträder de fyra berättelser där Stig både tecknar intressanta psykologiska porträtt och ger berättelserna en inre nerv. ”Familjefesten” är samlingens tyngsta och mest briljant konstruerade novell. Hur bär man sig åt om ens nittioåriga mor, mormor och gammelmormor på randen till åldersdemens inte längre försöker dölja sina livslånga nazistsympatier och dessutom gömmer ett foto av Hitler i byrålådan? Ett mästerstycke till familjetragedi där det privata återigen visar sig vara högst politiskt och där hoten och våldet kommer både från högerextremister och AFA.
”Nätterna med Dolores” har formen av en dialog mellan en misstänkt stalker och en anonym lyssnare (psykolog? polis?) och den slutar liksom ”Återkomst” med en överraskande poäng. ”Att gå i någon annans skor” är en kuslig historia som nyanserat lyfter fram frågor om ansvar och empati. Dessa fyra noveller hade gott och väl räckt som en egen samling. Det är dem som jag kommer att minnas.