”NEKOB” är en både varm och sorgsen berättelse om författardrömmar och om slumpens makt över en människas liv.
Swahn diktar kring ett verkligt livsöde, nämligen kring idrottsmannen, tränaren och journalisten Gunnar Mellberg som kom att tillbringa en stor del av sitt liv i Grekland och Mellanöstern.
Romanens Mellberg är en lovande svensk talang i både femkamp och tiokamp. Hans olympiska drömmar blir aldrig av utan stannar vid ett livslångt intresse för friidrott.
Under sent 1940-tal börjar hans internationella karriär som tränare, något som tillsammans med äktenskapet med libanesisk-grekiska Anna Joannou från Alexandria knyter honom för resten av livet till Grekland.
Äktenskapet bygger på kontraster; folkskolläraren och kyrkovaktmästarsonen från Söderhamn gifter in sig i en välbärgad och flerspråkig musikerfamilj med lediga umgängesvanor.
Under åren hinner Mellberg arbeta i Saudiarabien, få tränaruppdrag på Cypern och tjänstgöra som utrikeskorrespondens för Göteborgs-Posten där han både rapporterar från juntans Grekland och revolutionens Iran. Men den enda livslånga och hemliga dröm han bär inom sig är att äntligen få skriva Boken, den som i romanen döljer sig bakom anagrammet NEKOB, och som oavsett vad den till slut kommer att handla om ska visa världen att Mellberg var ämnad till en framstående skönlitterär författare…
Jan Henrik Swahns enastående förmåga att arbeta med språket är välkänd och den ger han återigen prov på i ”NEKOB”.
Ur brev, dagboksanteckningar och glest inskjutna partier där en objektiv allvetande berättarröst sätter in läsaren i vissa händelser i Mellbergs liv växer en personlighet fram.
Tyvärr lämnar berättelsen alltför mycket osagt i fråga om såväl karaktärerna som händelserna kring Mellberg. Helheten blir därför ytterst fragmentarisk och han själv ytligt tecknad.
Huruvida breven och dagboksanteckningarna är äkta eller helt uppdiktade framgår inte, men det spelar egentligen ingen roll för romanens komposition. Avsikten tycks vara att genom impressionistiska nedslag i en människas liv visa på livets flyktighet och på tillfälligheternas makt i vardagen.
Ett öde skildrat genom en samling brev som i första hand avhandlar triviala vardagsdetaljer blir dock inte alltid så spännande.
Det är först i romanens tredje del som dramatiken tack vare de yttre händelserna ökar, och där också Mellbergs kamp mot sin egen obeslutsamhet framträder med större intensitet.
En sympatisk roman, men knappast en historia som berör mig på djupet.