Man kan kanske erinra sig att rektor Herbert Lundh, som även var moderat politiker, på 1940-talet väckte motion i stadsfullmäktige om att Uppsala stads historia borde skrivas. Följden blev en mäktig svit av kronologiska band och åtskilliga tematiska, exempelvis om skolan, kulturen och idrotten. År 2000 tyckte så historiekommittén att den hade gjort sitt och upplöste sig själv.
Det som nu skrivs om stadens historia får alltså ske på privat initiativ, och när man ser att Lars Lambert och Helena Harnesk tagit sig före att skriva om Uppsala från vikingatiden till nu vet man att man kan vänta sig något extra. Låt mig säga att jag aldrig sett Uppsala i bild så fullständigt som här. Det betyder inte att det är något enormt praktverk, ty bilderna är ofta ganska små. Men här får vi verkligen se vad Edlingska gården är för något och veta att Ture Stenberg var förra sekelskiftets arkitekt, som byggde Chemicum.
Konstnärerna får också sin särskilda plats, här finns Gusten Widerbäck, Manne Ihran, Bruno Liljefors Bror Hjorth och Olof Thunman och vidare naturligtvis de stora fotograferna, alltså Osti, Dahlgren och Gunnar Sundgren, hovfotografen. I det här sammanhanget konstaterar författarna, som så många av oss gör, det trista i att Uppsala saknar ett konstmuseum.
Finns det inget att anmärka på? Några småsaker har jag hittat. Thorilds inskrift ovanför aulaingången är felaktigt återgiven i texten. Där står "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Vidare har författarna när de talat om nobelpristagarna i Uppsala glömt ögonprofessorn Allvar Gullstrand som levde till 1930.
Lambert och Harnesk har en idé. När de talar om Olof Rudbeck, så menar de att han eftersom han byggt Gustavianum och gjort mycket annat för staden så är det han som borde stå staty framför det nya universitetshuset och inte värmlänningen Geijer "som blivit nödder att bo vid Fyris å". Det håller jag, fast yrkeshistoriker, helt och hållet med om.
En stor tillgång i denna bok är de personporträtt som inte får så lätt plats i andra sammanhang. Här möter vi Torgny Segerstedt "rekordlång rektor" och Ingemar Hedenius "stridbar filosof". Vi träffar Fröding och får en skildring av hans svåra år i Uppsala. Så möter vi Gösta Knutsson, som på sin tid genom Pelle Svanslösböckerna och "allmänbildningstävlingarna" tillsammans med "allvetaren" Haglund gjorde Uppsala rikskänt.
Sammanfattningsvis: det bör ha framgått att den här boken kan bli en present åt den som kommer ny till Uppsala. Men lika mycket är den en tillgång för oss som har haft glädjen att länge få ha sin bostad här. Vi roas av mycket och lär oss mycket.